Kategori: Politik

Krismedvetenhet saknas om skolan

Skolvärlden, som utges på nätet av Lärarnas Riksförbund har gjort en uppskattning av det stora behovet av lärare. Det rör sig totalt om 77,000 för både förskolan och skolan.

Vill man fördjupa sig i lärarbristen så finns det gott om tabeller som oftast kommer från Skolverkets statistik.

Enligt tabellänken från Lärarnas Riksförbund saknas det till högstadiet 1,100 lärare till engelska, 1,300 lärare till matematik och 1,000 till svenska de närmaste tre åren framåt i grundläggande ämnen.

Det som eleverna efterfrågar mest är emotionell stöd i klassrummet från lärarna. Klassrumsorganisation – alltså, vem som sitter med vem så det skapas ett gott samarbetsklimat beroende av vem som fungerar som naturlig motivation till närvaro. Det tredje som eleverna efterfrågar är inlärningsstöd som är omtolkat till ”att utveckla elevernas eget tänkande, och alltså inte fokusera på innantill-inlärning. Feedback ska ges för att utveckla eleven förståelse för ett ämne, inte i form av rätt eller fel.”

Jag skulle nog beskriva det med att läraren följer fokuserat vad eleven tänker och säger och ger det tillbaka. En turordning som mätbar och det går även att fånga att det finns en positiv kommunikation mellan lärare och eleverna. Det blir en positiv förtroendebank för mellan vuxna och barn i roller i samhället när emotionella irrationella konflikter.

Läraren axlar på sätt och vis föräldrarnas ansvar i rollen som uppfostrare. En lärare har därför både rollen som uppfostrare och undervisare och samarbete med hemmet är nödvändigt. Den finska läroplanen har för grundskolan uttryckt det i ”att varje elevs lärande, utveckling och välbefinnande ska stödjas i samarbete med hemmen.”

Samarbetet är också uttryckt: ”Gemensam reflektion kring värderingar i skolan och hemmen och det samarbete som bygger på denna bidrar till att trygga elevernas helhetsmässiga välbefinnande.”

Nu har jag börjat jämföra grundskolans läroplan mellan Sverige och Finland. I princip så står det samma direktioner och Skolverket fungerar som en tänkarmössa. Ändå så ser resultaten så olika mellan broderländer. Lillebror har blivit smartare än storebror. Det känns lite genant.

Min mamma som gått i skolan i Helsingfors och klagade för mig hemma när jag var ett barn att ”finska skolan är mycket bättre”. Jag förstod henne inte då, men när jag pratar med henne idag så börjar pusselbitarna sitta fast. Kanske är det så att de lär barnen att utveckla sina tankar genom att prata om olika situationer i livet.

Kanske finns det en liten risk att emotionella problem dyker upp då. Kanske är det bättre att lära barnen att uttrycka sina känslor i samarbete med stabila vuxna än att de lär sig att stänga ute sina känslor och personlighet. På så vis har vi olika kulturella uppfattningar om likvärdighet.

Kan vem som helst undervisa?

Frågan ställs av en kritisk lärare som riktar kritik mot Teach for All där möjligheten att snickra ihop en lärarutbildning utifrån minst en C-uppsats och hiskligt många högskolepoäng i ett ämne. De saknar enligt läraren som skriver anonymt i bloggen hos Pasi Sahlberg, professor i pedagogik, att ”den finska lärarens grundläggande färdigheter inkluderar att känna studenten, förståelse av dialektik och att ge stöd till elever med särskilda behov.”

Just att lärarutbildningen förväxlas med näringslivets ledarskap är smått oroande och lätt att förstå. Nu har jag ingen särskilt antagonism mot Svensk Näringsliv, men ledarskap i ett företag och pedagogisk grundutbildning för barn är två vitt skilda saker. Att Teach for All sommarskola med intensivkurser finns i Trosa gör det även ur SKL:s skolranking parametrar intressant att analysera i likhet med företagsklimatet.

Då om Trosa fått några särskilda fördelar av närheten.

I rankinglistan för företagsklimat 2017 ligger Trosa  på 32:a plats i Sverige med att tillhandahålla kompetens. De kommer också 40:e plats i Skolrankingen som finns hos Lärarförbundet. Trots närheten mellan Teach for All och Trosa finns svårigheter att rekrytera behöriga lärare (223/290). Däremot vinner Nyköping något med fler behöriga lärare (194/290).

I sammanhanget kan det vara värt att påminna sig om att kommunen är huvudman för skolan och det ska vara knutet till en eller flera nämnder. Då enligt Skollagens 2 kap 2 §. Plus att behörighetskravet med legitimerad lärare också är knutet till Skollagen i samma kapitel. Något som kan vara intressant att återkomma till.

Varför vill inte lärare jobba i glesbygden?

Såg att man får regeringens håll tänkt på hur vi kan nyttja vår grannskap med Finland lite bättre gällande skolområdet när jag besökte Umeå universitet. Där är det Pasi Sahlberg, professor i utbildningspolicyn, som föreläser från finska sidan, och som i en vidare sökning skriver i the Guardian. Här försöker britterna försöker närma sig ämnet varför finska lärare är skickliga. Särskilt i en tid där olika bud ges på lärares kompetens.

Finska lärare har blivit lika heta att rekrytera som svenska sjuksköterskor för norrmännen var för något år sedan. Sjuksköterskorna har flyttat till avlägsna orter som Trondheim och har inte varit så geografiskt känsliga, men varför har det blivit så illa ställt bland våra egna lärare att de inte vill jobba i glesbygden? Det här blir senare ett problem för tjänstemännen i kommunen som inte kan rekrytera lärare till glesbygden och ytterst ett problem för barnen och skapar oroliga föräldrar.

Pasi Sahlberg skrev för något år sedan i det skulle vara väldigt enkelt av rekryterarna till lärarhögskolan i Finland att välja de smartaste, men i själva verket försöker de vaska fram en pedagogiska profil som de söker efter. Så fångar han guldkornet: ”Vad Finland istället visar mot att vara ”bäst och smartaste” i undervisning, är att det är bättre att utforma en inledande lärarutbildning på ett sätt som kommer att ta fram det bästa ur unga människor som har en naturlig passion att lära sig för livet.”

I själva verket är det pedagogisk stagnation att låta de smartaste få styra eftersom lärarutbildningens kvalitéer ska väga tyngre. Pasi Sahlberg pekar David Cameron, OECD McKinsey & Company, Pearson, Joel Klein : ”Alla har hävdat att kvaliteten på ett utbildningssystem inte kan överstiga kvaliteten på sina lärare. Dessa är myter och borde hållas borta från bevisinformerade utbildningspolitik och reformer.”

Kan det vara  därför som vi inte kan få lärare till landsbygden som Tystberga i Nyköpings kommun?

Det finns alltså risker att enbart utgå från de med bästa resultatet.

Risken med att ta in de bästa som söker till lärarutbildningen är att vi också skapar en skola som bestäms av normer som de bästa och smartaste kan samlas kring. Det är långt ifrån den likvärdighet som är önskvärd och som gör att eleverna kan utvecklas utifrån kunskap än igenkänningsfaktorer till framgång. I Nyköping blir det tydligast på gymnasiet där friskolorna samlar under dessa epitet, men Nyköpingsmodellen innebär ett krafttag mot denna trend och är ett nytänk inom området.

Det finns naturligtvis fler anledningar till varför glesbygden saknar lärare. Passionen att vilja lära andra om livet kan knappast vara geografiskt betingat. Det betyder endast att vårt intagningssystem har så stora brister att vi måste ifrågasätta om det kan ha barnens bästa för ögonen.

 

Skillnader mellan finsk och svensk skolan

Jullov – tänk om vi använde tiden för att nå målet med att alla barn som går i årskurs 3 för att skapa läsförståelse. Likvärdigheten innebär i Finland att barnen har lärt sig läsa när de är börjar vårterminen. De som ligger efter i skolan kommer alla klara av målet.

Ja, det var vad jag läste en diskussion om nödvändigheten med långa skoldagar. Då kunde skolans olika resurser finnas till hands för både de som är snabba som långsamma med inlärningen. Skoldagarna började klockan 8 och slutade 16.30.

I Sverige har vi sommarlovsskola. Det är förståeligt eftersom det finns mycket mer tid att ta tillvara. Kanske kan vi erbjuda pedagogiskt stöd tidigare?

Å andra sidan. DN Debatt publicerar idag en korrelation mellan psykisk ohälsa och ökad konsumtion. Cecilia Solér, Handelshögskolan i Göteborg menar att konsumtionsrelaterad stress behöver uppmärksammas och söker ett samband till varför barnen mår dåligt.

De svåraste motståndarna till tidiga mornar är naturligtvis de som älskar spela dataspel långt in på nätterna. Ofta behöver de sova till klockan 11 och vill hellre börja skolan klockan 12 och sluta klockan 18.

Det viftar vi bort med en axelryckning.

Två av de mest googlade frågorna om finska skolan är varför skoldagarna måste vara så tråkiga och börja så tidigt. I Sverige handlar frågorna på Google om varför skolan är viktig och därefter kommer skolmaten och diskussion om något så föråldrat som skoluniform.

För att få en klarar bild av finska skolan behöver jag nog spendera några dagar i den. Min mor som gick finska skolan i Helsingfors har sedan jag var barn sagt att finska skolan är bättre.

Därför finns det anledning att återkomma med mer vetenskapligt stoff. Den här artikeln återspeglar endast diskussioner på nätet.

Vardagens distraktioner ska inte underskattas

Det är nog ingen större hemlighet att jag backar lite för traditionella medier. Skriva texter här känns aldrig som offentligheten, utan som ett privilegium. Nu har jag lovat socialdemokraterna i Nyköping att våga ta bladet ur munnen och skicka insändare till lokala tidningen i Sörmlands Nyheter.

Trots allt älskar jag att skriva. Redan i tonåren skrevs mycket. Trots att tankarna inte var helt färdigutvecklade och ordförrådet var ett minimum så vässades pennan ofta. Senare i livet skrev jag journal och under universitetstiden blev stora filer på datorn.

Tröttheten till skrivandet i det fördolda byttes ut till en politisk kontext. Med bloggandet kom också framgångar.

Samtidigt är det mitt ansvar att uppmuntra dig som läser att skriva. På något sätt har orden vingar.

Även om du aldrig blir färdig som människa i ditt skrivande, vilket är en sanning under definition som vi alla måste leva under. Vi måste helt enkelt försöka.

Varför inte gå emot strömmen och skriva om något positivt? På riktigt? Tänk också om allt är bra bara om du skrev.

Och om mörkret är för tjockt så skriv om ljuset?

Erik Carlgren, kommundirektör i Nyköping skriver en insändare i SN och uppmuntrar barnen i skolan att ta initiativ.

Ja, det är sant att kommunen lyssnar.

Vad kan vi förälder göra för våra barn för att underlätta? Redan när vi är små är det förälderns ansvar att stärka initiativet hos barn när de visar intresse för något ur deras värld. När barnet tar initiativ och föräldern insisterar på att deras värld är viktigare så skapas en intressekonflikt. En miljö av tjat om vems värld som är viktigast.

Redan här kan föräldrar och barn öva på jämställdhet på riktigt. Med en mobiltelefon så går det vaska fram guldkorn ur sekunderna om den andra föräldern filmar.

Här fångas ett ögonblick av några millisekunder när min dotter tittar in i Youtube-klippet med Pingu samtidigt som vi leker med köksleksaker.

Styrkan i vardagens distraktioner ska helt enkelt inte underskattas. Genom att jag visar intresse för hennes värld så stärker jag också hennes initiativ.

När hon senare tar initiativ i andra sammanhang så har hon fått stöttning redan från början.

Det är också den här känslan som är viktig att kommunicera.

Det är när vi ser som vi börjar tro. Eller som min kanadensiska fru säger det: ”Seeing is believing”.

Ellet varför inte de klassiska av orden av Alice Roosevelt Longworth: ”if you don’t have anything nice to say, sit next to me”. Hon blev senare demokrat.

Tycker även Göran Greider skriver klokt: ”För mig är detta ett slags evangelium: Den empatiska människan är större än den ekonomiska människan. Den samarbetande människan är större än den konkurrerande.”

Försvarar vi våra barns skolgång tillräckligt?

I tre dagar på raksträckan till julafton och Kalle Anka har den lokala debatten i Nyköping handlat om skolan. Först handlade det om skolmaten som anpassar sig till dagens villkor med allt mer specialinriktad kost.

Både ekologiskt och närproducerat, enligt kommunalrådet Urban Granström (S). Siktet är inställt på egen tillverkad mat. Från förskola till äldreboende.

Bra nog, tänker jag. Känner mig lite varnad att starta en debatt om vad som ska finnas på barnens tallrik då frågan väcker mer ont blod än diskutera jämställdheten i Brandkärr.

Just nu sitter jag i bilen och lyssnar på Magnus Carlsson, Happy X-mas. ”Den här låten är bra”, säger jag till min fru. Så blir hon glad över att jag kan erkänna att artisten sjunger bra. Klapparna har frun köpt och barnet är på förskolan på cykeltur. Julen spenderas i Upplands Väsby hos min storasyster.

Hur som helst är stress ett begrepp som kommer från fysikens värld och började användas innan andra världskriget på oss människor. Tidigare användes den på maskiner.

”Hundra barn i kö till förskola” handlade den lokala debatten igår om och timmar spenderades på Skolverkets kommunala databas som ger resultatet att Nyköping har 33 procent legitimerade förskolelärare av 100. På Franciskus förskola har vi två. Sökningarna är enkla att kontrollera.

Idag handlar den lokala debatten om Nyköpingsmodellen är framgångsrikt ur ett kunskapsperspektiv. Kent Pettersson, ordförande i barn- och ungdomsnämnden erkänner slarv med siffror som skickats till Skolverket – samma som skulle till SCB senare efter sommarlovsskolan.

Dysterheten är dock ett faktum för Nyköpings högstadieskolor. Från 88 procent till 83 i gruppen där nyanlända exkluderats, skriver SN. I SKL:s undersökning är siffran 78 procent för Sverige. I dyster jämförelse så håller Nyköping takten i kräftgången.

Fast, när jag tänker på mitt eget barn så får egentligen ingenting gå fel gällande skolgången. Det är allvaret som finns hos en övertygad föräldrar som försvarar sitt barns framtid.

Tycker du att vi föräldrar som lärare försvarar våra barns kvalitativa skolgång tillräckligt?

När skolan blir en guldgruva

Idag meddelar Kent Pettersson, (S), ordförande i barn- och ungdomsnämnden för SN att risken för att få plats med sitt barn i förskolan inom fyra månader är stort, vilket också är ett lagkrav. Hans bild är att det behövs en permanent lösning till Arnö. Idag finns det 38 förskolor i Nyköping, då enligt kommunens hemsida.

I Skollagen 8 kap 14 § står det att ”när vårdnadshavare har anmält önskemål om förskola med offentlig huvudman ska kommunen erbjuda barnet förskola inom fyra månader.” Om placeringen i 15 § står det att ”ett barn ska erbjudas plats vid en förskoleenhet så nära barnets eget hem som möjligt. Skälig hänsyn ska tas till barnets vårdnadshavares önskemål.”

Behoven är störst på Arnö och innerstaden där det är lättast att placera modullösningar på Annagården. Situationen förväntas bli värre till sommaren, skriver SVT lokalt.

Tidigare har jag under dagen belyst orsakerna i siffror: Födelseöverskott på 70 barn, 125 i inflyttningsöverskott vilket innebär fler barnfamiljer och ett invandringsöverskott på 404.

Skollagen 2 kap 13 § kräver också att ”endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen” och att regeringen kan meddela undantag från kravet på legitimation.

Det här påverkar naturligtvis, och Kent Pettersson (S) säger på kommunens hemsida idag: ”I Nyköping, precis som i Sörmland och i hela Sverige står vi inför en utmaning inom förskola och skola där bristen på utbildad personal är stor. Vi satsar extra på kompetensutveckling och stöd för vår personal – något som jag tror är en bra grund för att rekrytera rätt personal till våra verksamheter.”

Nu tror jag personligen på Marte Meo kan vara till stor hjälp för pedagogiken. I ett senare skede kan lärare via en mobiltelefon utbilda varandra efter att de fått lära sig metoden. Dessutom blir videoredigering viktigt att lära sig, vilket är mer tillgängligt idag än på 1970-talet.

I en kritisk insändare skriver ”en vanlig förälder” i SN: ”Den allvarligaste var att man inte hjälpte de svaga, de som kom efter med studierna. Fanns inga rutiner. Det blir dubbel segregation om man kommer ut från skolan med dåliga betyg. Man slås ut i samhället.”

I praktiken är det smärtsamt för hela Sverige när elever inte klarar betygen till minst gymnasiets .

Svensk Demenscentrum har adopterat metodiken: ” Från motstånd och hjälplöshet till samarbete och egna initiativ och även en förändring från negativt till mer positivt kroppsspråk. Det positiva resultatet har medfört att Marte Meo-terapeut-/vägledarutbildning i psykogeriatrik nu subventioneras med statliga medel i Norge.”

Så helt klart behöver skolan bli en guldgruva för solidariskt beteende. Vi lever också i en tid då det personliga mötet avgör vart vi hamnar i samhället. Att utrusta personal med extra kommunikativa resurser kan aldrig vara fel.