Jobbskatteavdraget har totalt kostat 904 miljarder mellan 2007-2017

Tidigare har jag uppmärksammat hur ekonomin är fokuserad på att avlasta kommunerna för flyktingmottagandet och hur det påverkar allmäntillståndet. Nu kan de generella bristerna i välfärden inte förklaras med invandring, menar Anne-Marie Lindgren i sin analys i Aktuellt i Politiken #40 som damp ner i brevlådan häromdagen.

Även den växande underfinansieringen av de flesta samhällstjänster går inte förklaras utifrån ett generöst flyktingmottagande, menar hon, utan det är ”de idiotiska skattesänkningarna”.

Ja, det är också sant att det finns en huvudorsak när de ekonomiska medlen blir mindre, men det budgeten från 2019 visar att tonvikten ligger på flyktingströmmen så förstår de flesta att pengarna är väl behövliga, men det finns också många andra som vill ha mer och knyter näven i fickan i besvikelse och tänker rösta på sverigedemokraterna.

2015 års M-KD-budget gav uppskattningsvis 15 miljarder i skattesänkningar varav 5,2 var till pensionärerna. Då enligt SVT. Då avskaffades heller inte värnskatten som är en brytpunkt för höginkomsttagare som får betala 5 procent mer i skatt. Den kom med nuvarande regering istället pådriven av liberalerna och centerpartiet.

Nu var 2015 års budget det sjätte jobbskatteavdraget. Sammanlagt har jobbskatteavdraget kostat – andas långsamt nu – enligt Statistiska Centralbyrån hela 904 miljarder för inkomståren 2007-2017 (Wikipedia). Som sagt, det är ett surt äpple att bita i.

Med så mycket pengar borde väl samtliga idéer vara utrotade om skattesänkningar om medvetenheten får sänka sig lite? Det finns väl inte så många som tror att vi löser den behöriga lärarbristen i skolan med ett sjunde jobbskatteavdrag? Eller att sjukvården blir bättre om skatterna sänks ytterligare?

Det finns enorma behov av modernisering. Samt bostäder som är ett ämne som ingen vill ta i. Tron på hyresrätter är inte den starkaste och byggde på ett engagemang underifrån. Själv tror jag på ägandelägenheter som stärker känslan av att ta personligt ansvar men att det kollektiva ska vara styrande i upplägget.

I Sverige skulle det kunna lösa sig om bankerna tog ett mer socialt ansvar för bostadsförsörjningen.

De som tävlar med socialdemokraterna att vara mest polariserade och gärna vill ha det så är moderaterna. Så var det i striderna om budgeten 2015.

SD försöker överträffa socialdemokraterna i sina politiska utspel. Vara ett strå vassare och klokare. Plus att det är svårt att föra en debatt med de som tappat tålamodet. Jag vet inte hur många som tvekat mellan SD och S som jag vunnit över. Det viktigaste här är att välja sina strider.

Så jag håller med Anne-Marie Lindgren att vi ”kunde respektera varandras hederliga uppsåt och lyssna på vad folk faktiskt säger, inte bara tolka allt till det värsta”.