Situation hårt arbete

Tittar på Hårt Arbete. En del av gårdagen gick till att lyssna på riksdagsdebatten när finansminister Magdalena Andersson presenterade höstbudgeten som lägger riktningen för 2020. Det tål att återkomma till.

Fast något tycker jag borde sägas om föräldragenerationen. Jag tror många finländare var enormt förvånade över den svenska goda viljan. Att lämna landsbygden och få bosätta sig i en lägenhet med el, vatten och värme. Att få ett jobb och möjligheten att försörja sig själv.

Just möjligheten att vara självständig och bygga på sitt eget liv.

På många sätt är den svenska och finska kulturen lika. Språket skiljer sig, maten en del men likheterna finns där ju högre upp man kommer i Sverige. Till slut suddas de ut.

Den hierarkiska ordningen är påtaglig i den finska kulturen. Fast mycket är rester från organiseringen av kriget. Det är en traumatisk process som kan läggas på en hel nation.

Ja, rädslan blir ritualiserad på något sätt.

Det är bara jämföra med andra länder. Tyska bottenlösa skammen, israeliska sättet att ritualisera säkerhet, amerikanarnas sätt att samlas i grupper och låta alla komma till tals.

När tryggheten kommer så behöver själen få sörja och vila i sina perioder. Få återhämta sig och starta om. Vända blad, som kungen myntade.

Rädslan paralyserar och förlamar, men den skapar också strategier och strikta benämningar. När ett helt land som blivit slaget i spillror som det finska samhället var vid krigsslutet var Sverige ett alternativ. Då för krigsbarnen.

När Sverige blomstrade på 60-talet och framåt var finländarna med och byggde välfärdsstaten.

Samtidigt är det här kapitel som stängts för länge sedan. Själv tycker jag Hårt Arbete är en bra serie som sätter fingret på mycket.

Alkoholkulturen har sina stereotyper som går att skratta åt. Språket.

Just att många finländare röstade på socialdemokraterna var näst intill självklart. Pappa var mer anhängare som tog tid att lyssna på Olof Palme.

Det fanns begrepp som kärlek som blev ögonöppnande för många.

Och det bästa med kärleken är att den är synlig.

När jag tittat igenom bilder på innan kriget så tycker jag mig se ett helt annat lynne. Krig är verkligen det yttersta av det destruktiva och oåterkalleligt på många sätt. Det är vad jag tycker när jag tittat igenom min mormors bilder.

Det är helt sjukt med krig, på ren svenska.

Visst fanns kärleken innan kriget, men den sattes under sparlåga i decennier när kriget kom, slutade och såren skulle förbindas, tröstad och ärren i själen läkas.

Som sagt, jag tycker serien Hårt Arbete är ett bra initiativ. Grova förenklingar av tillvaron orkar ingen med i längden.

En bild från sommaren.