Hedersförtryck väcker starka reaktioner

Hedersvåldet har aldrig varit så aktuellt som den är idag. Moderaterna försöker hänga med och likaså Sverigedemokraterna. Jessica Stegrud (SD) skriver: ”Istället för att lägga örat mot marken fortsätter de med samma taktik som i riksdagsvalet i höstas, med en blandning av smutskastning, felaktiga associationer och tidvis rena lögner i hopp om att hålla kvar ängsliga väljare.”

Sedan har vi Johan Forssell (M) som tycker att ”den vänstra planhalvan av svensk politik har (—) under lång tid höjts röster för att bortförklara och trivialisera problemen.”

För lärare är det tomma skolbänkar som skvallrar om dolt hedersförtryck.

Den tidigare lagstiftningen går tillbaka till 1982:316 och gick från begreppet ”könsstympning” till ”könsstympning av kvinnor”. Redan här tycker jag lagstiftningen är lite missvisande och borde heta ”könsstympning av flickor” eller något som sätter fokus på problematiken. Det börjar ju redan där.

Samtidigt har vi vår egen mobbningskultur som kan gå ganska hårt emot enskilda personer och är minst lika allvarlig. Oftast har lagstiftning grund i den egna kulturen och det är lätt att tänka att vi måste ha en annan skillnad gentemot andra. Om lagstiftningen är för hård upplever de som blir orättvist behandlade i jämförelse med andra och är lagstiftningen för generös med rabatter så upplever vi det som orättvist.

Så därför kommer hedersförtrycket rangordnas under jämställdheten där kvinnorörelsen också finns. Det är så långt jag har förstått socialdemokraterna här i Nyköping. Det viktiga är att inte särskilja.

Avrättningen av kvinnan i Malmö med ett pannskott och nu senast mordet i Stockholmsförorten Råcksta med automateld. Det väcker starka reaktioner. Spekulationer kring motivet är farligt, säger polisen i Malmö, men vi vet att problemet redan är tillräckligt undanskuffat och behöver komma ut i ljuset.