Reflektion: Trump besviken på Löfven

Det har varit intressant att följa turerna kring Rocky. På sätt och vis är det två kulturer som möts: en mer aggressivare och en mer snällare, en mer toppstyrd med större erfarenheter från högre höjder och en mer byggd underifrån med rätt utbildning. Den amerikanska är mer iögonfallande medan den svenska är mer tysta.

I Sverige har vi likhet inför lagen. I USA kan en kampanj frigöra en person och bevisa dess oskuld. Även när det kommer till verkställighet har den amerikanska presidenten fria händer i utrikespolitiken. Presidenten representerar kändislivet sedan Kennedy på 1960-talet.

Om möjligt finns det spår av kung, adeln och präster som frälse. När journalistiken tog klivet in i vardagsrummet på 1800-talet rådde det inbördeskrig. Systemet med adeln, präster och bönder brakade sönder i slutet av 1800-talet. Här var Svenska kyrkan och även frisinnade inom adeln de som tog de viktigaste initiativen.

Med Twitter går det att väcka enorma kampanjer. När president Donald Trump uttrycker besvikelse över Stefan Löfven så handlar det om att vi gör så mycket för Sverige och får så lite tillbaka.

Det handlar främst om att USA skyddar Sverige från den stora björnen i öst. Trots att Sverige inte ens är med i Nato påminner USA om Sveriges omedelbara beroende. Här har svenska politiker chansat i decennier och valt att lägga ansvaret på USA.

Plus att vi ska fokusera på ”real crime problem”.

De amerikanska storstjärnorna har likt vår egen adel en egen gräddfil.

Fast den slutgiltiga bevisningen med flaskan borde väckt en reprimand. Att stämpla, märka eller nita de personer som kommer i dess väg är väldigt osvenskt och ”low life” kriminellt. Istället är det mer osynliga karaktärsmord som är melodin.

Att vi i Sverige har ”let our African American community down in United States” kommer ta ny fart.

Vi har knappt några svarta män som får synlig representation eller möts av särskild förståelse av omgivningen.