Brottsbekämpning, sociala insatser och bostäder

Lyssnat på justitieminister Morgan Johansson som diskuterar om situationen i utsatta områden. Det är från Almedalen när Dagens Samhälle intervjuade honom.

Greppet om eller vägen för att hantera verkligheten handlar om både tuffa brottsbekämpningar och mjuka sociala insatser.

Han nämner också fördelningspolitiska problem när det gäller klyftor som ökar när resurser vrids om för att ge bostad till flyktingarna som fick se sina hem bli sprängda i bitar. Bör det tilläggas att många förlorade jobbet när kriget kom till staden.

För mig är det fortfarande en gåta hur Syrien föll som ett korthus. På liknande sätt skedde i Libyen. Om möjligt var Irak det svåraste landet eftersom det var ISIS mål att etablera sig där.

Det viktiga här är att finna en slags balans i rättvisan. Visst, det är oförsvarligt att statliga eller kommunala insatser inte riktas till eftersatta områden eller enskilda personer som inte har alla förutsättningar.

Där har insatserna i Malmö lett till punktbevakning av enskilda kriminella vilket också varit deras främsta framgångsfaktor. Det i kombination med ”Sluta skjut”.

I Brandkärr i Nyköping riktas många insatser till föreningslivet. Det har funnits tendenser till ökad kriminell verksamhet men en viss öppenhet har infunnit sig för att bevara tryggheten.

Positivt är också att lagstiftningen för de förtroendevalda blir av om de utsätts för systematiska trakasserier på grund av offentliga uppdrag. I princip är det ju grundläggande för demokratin att skydda dess företrädare.

Mycket handlar om att muslimska företrädare gör tjänst för samhället genom att ta hand om de svenskar eller flyktingar som upplever att de inte är integrerade. Särskilt de utsatta individerna som har en annan agenda är mycket viktiga att argumentera för en positiv riktning.

Här finns naturligtvis fördomar. Att få en fördelningspolitisk rättvisa har kokat ner på personnivå. Om vi hjälper en familj och kastar ut en annan blir resultatet delat. Kan de lösa det själva så är det ju bra.

Svaret är inte då att ”hjälpa alla lite” utan ”organisera för båda”.

Att komma med svepande kommentarer och säga att ”de klarar sig själva” hoppas jag aldrig blir en väg att vandra igen.

Bostadsfrågan är känslig och ständigt pågående. Frågan är vilken väg den ska ta i framtiden. Hem & Hyras Susanna Skarrie skriver om Rikshem och menar att ”avkastningen har helt enkelt fått gå före hyresgästernas väl och ve” när det kommer till deras bristande ansvar.

(Uppdatering): I Nyköping köpte Rikshem en femtedel av Nyköpingshems bestånd, vilket är 600 lägenheter, skriver Hem & Hyra. Affären skedde mot löftet att Rikshem skulle agera långsiktigt och ta socialt ansvar i relation till hyresgästerna. Vad hände? Tre och ett halvt år senare sålde Rikshem lägenheterna till Victoria Park och gjorde själva en mångmiljonvinst.

Det märks att hoppet för en sund bostadspolitik övergett regeringskansliet för länge sedan.

I Nyköping byggs det hyresrätter för fullt. Det kommer bli spännande att följa processen. Att marknadshyror vid nyproduktion råder är uppenbart. Prislappen är 10 500kr/mån och bara de med ordnad ekonomi kan flytta in.

Men nyproduktion av hyresrätter planeras även vid Brandkärr. Frågan om prisbilden blir samma. Själv tippar jag på 8500kr/mån på grund av läget – men blir det bra i slutändan?

Risken för att vi får en vit klagomur i svensk politik börjar bli lika tydligt som president Donald Trumps valkampanj för sin andra mandatperiod.