Bland kramar, olivolja och Nalle Puh

Under mina många år på universiteten omgiven av professorer och doktorander och senare i livet kompis och bekant med många som berikat mitt liv så mötte jag sällan djupare analyser eller vetenskapliga texter om afrikansk stamkultur eller arabisk familjeliv som samhällsbärande funktioner för avgörande beslut kring människors beteende.

En kram mellan en kvinna och man är tabu. Kristna kan tänka sig handslag medan muslimerna inte tar kvinnor i hand. Det mer svenska att krama sina vänner går att pressa fram av vilja men det är djupt oetiskt enligt de kristna.

Så kan man också diskutera innehållet i kramarna. Om de väcker den manliga svartsjukan, vilket händer emellanåt även i Sverige beroende på vem som kramar. Eller så är mannen friktionsfri medan kvinnan drömmer sig bort från verkligheten.

Nej, kramar sker inom familjen. Då är det ingen som diskuterar något, sa en av de syrianska kristna som jag lärt känna på gården här i Stenkulla.

När jag skulle hjälpa en nyss anländ afrikansk person från centrala Västafrika, närmare bestämt Sierra Leone. Det är några år som passerat och borde vara riskfritt att diskutera.

Det blev att berätta om att i Sverige använder vi margarin och inte olja. Något som både fotbollsklubben och fastighetsägare poängterade.

Det var inte ovanligt med lägenhetsbränder som började vid spisen när palmolja överkokades och började brinna.

Därefter var det internetanslutning som hägrade. För det krävdes det de sista siffrorna för att få ett abonnemang för bredband.

Så här tog jag risken på mig. Senare när han fått sina siffror överläts abonnemanget och jag höll en föreläsning av att det var väldigt viktigt att betala tillbaka alla skulder – även de mellan oss. På något sätt kunde jag kontrollera hans motivation kring skulderna och peppa honom för att han inte skulle fastna i någon framtida skuldfälla.

Sedan kom föreställningarna hemifrån att han var miljonär. Då drog jag ner hans förväntningar rejält om synen på inkomster. Det vanliga var att han tjänade 500kr/månaden i Sierra Leone. Jämfört med Sverige där han tjänade ca 7500kr/mån efter att hyran var betald.

Så han skickade hem ca 3000kr/mån och köpte Wifi för resten och levde på ris i olja resten av tiden. Det höll inte länge.

Så det blev att övertyga omgivningen att en ung man värdesätter internetuppkopplingen framför både mat och husrum, vilket också var sant.

Då kom frågan. Har ni inte en vanlig mataffär? Alltså, en sådan där det saknas mycket sött. Han upplevde att vi svenskar blandade maten med socker i allt.

Så jag hittade en livsmedelsaffär med palmolja och frysta smådjur i olika storlekar. Han sken upp och kände igen sig. ”Vad är det där” undrade jag. ”Äsch, glöm det, det här gillar jag” så drog han mig mot riset och palmoljan och kycklingen stämplad ”Halal”.

Nu är Sierra Leone ett bra exempel på demokrati och tolerans mellan de olika 16 stamkulturerna. Här talas det Krio, som härstammar från den engelska som slavarna lärde sig. Det rör sig om 2 procent av befolkningen.

Freden i en stamkultur kom att bestämmas av FN och Afrikanska unionen. 78 procent består av muslimer och 21 är kristna. Det blev också att berätta att i Sverige skyltar vi inte med religionen. Eller åtminstone vi svenskar gör inte det.

Fotbollsklubbar i EU har specialiserat sig på rekrytera elitidrottare från de mer fredliga länderna. Bland annat AIK. Gårdagens match mellan Tyskland och Danmark var också en kulturell upplevelse.

Helt friktionsfritt är det inte. De som inte spelar bra fotboll skickas tillbaka med svansen mellan benen.

Hur som helst så visar exemplet med Sierra Leone att det går att förena 16 olika stamkulturer med varandra.

Epilog

Hur ska jag avsluta det här och behålla den goda stämningen?

A.A Milne som författade Nalle Puh skrev också om fredens betydelse i Peace with Honour.

Fast nu hittade jag ett ännu bra citat av honom: ”The Old Testament is responsible for more atheism, agnosticism, disbelief—call it what you will—than any book ever written; it has emptied more churches than all the counter-attractions of cinema, motor bicycle and golf course.”

Då tänker jag på kollegan som läste 1 och 2 Mosebok och förskräcktes. Hur som helst så skrev A.A Milne dikter om Christofer Robins aftonböner (Vespers): ”Oh! Thank you, God, for a lovely day.
And what was the other I had to say?
I said ”Bless Daddy,” so what can it be?
Oh! Now I remember it. God bless Me.”