Att fånga känslan av respekt

Ja, det borde väcka en del diskussioner och upprörda känslor skriver SN där det är två skolor i Nyköping som valt att ha skolavslutning i kyrkan

Det viktiga med firandet av gudstjänster i samband med skolavslutning är att Gud inte riktigt får plats. Det är således en enbart firandet av en tjänst på en plats som betraktas som helig. Där de som ansåg sig vara utvalda ville begravas i kyrkan för att få vara del av den eviga gudstjänsten.

Redan efter andra världskriget bestämde sig svenska kyrkan för att lämna över rodret till regeringen. Dessförinnan var det Martin Luthers katekes som gällde som inlärning. Nja, det är inte hela sanningen.

Skolan var också en uppehållsplats för nyfikna barn när föräldrarna jobbade. Så leken hade en egen roll vid sidan av inlärningen till kristendom.

I praktiken innebar det att handla mot andra som du själv förväntar dig att bli behandlad. En form av uppförandekoder trånades in.

Tack, snälla, förlåt, ursäkta mig var en enda stor inlärning i grundläggande respekt.

Just att få lära sig grundläggande respekt är ytterst viktigt och läggs nu helt på föräldrarna och till korridorsnacket.

Faktum är att jag lärt min dotter att säga ”ha en trevlig dag” som avslutningsfras. Just att ange tonen vid början av en lyckad konversation och sedan lära sig avsluta den på rätt sätt med en slags god stämning handlar inte bara om att uppfostras till överdriven artighet utan grundläggande respekt.

Det gäller att fånga känslan av respekt, vilket inte sker i en handvändning. Just den goda stämningen brukar inordnas i en hänsynskultur som uppstår vid matbordet.

Men känslan av respekt går inte tränas in. Den måste fångas och förvaltas.

Uttrycken är viktiga. Vad låter bäst? ”Kan jag be och få smöret” eller ”snälla, kan du skicka mig smöret”? Just att använda ordet ”snälla” i början av en mening brukar få människor på bra humör.

Nu vet jag inte om det finns något altruistiskt recept utanför hemmet om föräldrar inte tar sitt ansvar. Det förutsätts att föräldrar klarar av både det ena och det andra, vilket SVT/Netflix-serien Quicksand förutsätter. Då genom att påvisa föräldrarnas ytlighet, försumlighet och bristande engagemang som slutar i en tragisk skolmassaker.

Svaret är naturligtvis stabila och kommunicerande föräldrar. Det är betydligt värdefullare än snobbiga eller rika föräldrar med hög status i samhället. Att ta sig tid att lära sina barn hyfs är viktigt. Det blir ju deras ingång i nära relationer.

Just kunskaperna är extremt värdefulla. Förr ansågs kyrkan vara uppsamlingsplatsen för kunskap.

Fast, egentligen, om man tänker efter, så har ingen patent på den goda viljan. Stundtals äger vi alla den goda viljan. Ibland har den goda viljan kört på grund, blivit missbrukad eller förtroendet dödats i vuxna relationer. I relation till barn är den goda viljan ett ständigt gott sällskap.