Det odlas besvikna röster på löpande band

EU-valet närmar sig och det märks i den lokala myllan att stämningen stiger i den politiska sfären. Pliktskyldigt står partiernas förslag med plakaten i backen och intresset är som andra år svalt hos arbetarna, på spänn hos akademikerna, aningen distanserat men åndå svagt hos de flesta.

Frihandelsavtalet med Kanada (CETA) var i februari 2017 något som delade socialdemokraterna enligt europaportalen.se. Både Anna Hed och Marita Ulvskog avstod medan Jens Nilsson, Jytte Guteland och Olle Ludvigsson röstade för. Både vänsterpartiet och miljöpartiet röstade emot.

Omröstningen om den sociala pelaren som skedde i januari 2017 (månaden innan) var däremot mer enande för socialdemokraterna och vänsterpartiet medan liberalerna och miljöpartiet avstod, centern, kristdemokraterna och moderaterna var emot.

Utstationeringsdirektivet handlar om att de EU-medborgare som arbetar tillfälligt i ett annat EU-land kallas för utstationerad arbetskraft. Smått märkligt här är att sverigedemokraterna sällar sig med fi, s och mp.

Har konflikten mellan arbetarna om LO/S vs SD har börjat lysa igenom i det politiska finrummet? Här var Marita Ulvskog (S) tydlig: ”Vi fick väldigt tydligt fastställt att det ska vara lika lön för lika arbete på samma arbetsplats, det var kolossalt viktigt. Man ska inte tävla med att vara billigast utan att vara bäst.”

Upphovsrättsdirektivet däremot splittrar socialdemokraterna. Här har Marita Ulvskog poängterat att de som jobbar inom kulturen har rätt till sin lön, vilket Emanuel Karlsten poängterar är komplicerad. Det är väl ändå inte mer än rättvist att fler aktörer ska finnas på nätet än några få.

Dra i trissorna. Det röstades om föräldraledighet och vem stod på pappornas sida för att få vara med sina barn i två månader:

Undrar du vem som står på barnens sida – ja, de har rätt till sina pappor – i svensk politik så ser du det här. Det känns mer och mer att de rödgröna äger familjefrågan när köksbordspolitiken inte längre är tillåten högerut

Europeiska åklagarmyndigheten stod Sverige länge utanför men under hösten 2018 tyckte statsminister Stefan Löfven att vi skulle gå med:

Resultatet blev magert men ändå mangrant. Ett kliv närmare för.

Med två dagar kvar pyntar Expressen striden:

Så här går det när besvikelsens röster inte plockas upp. Det hände i Brexit och ingen trodde det skulle ske i USA under presidentvalet.

Istället verkar det odlas besvikna röster på löpande band. Från 55 till 32 procent på fem år. Det är 23 procentenheter för mycket.

Jag har svårt att tro att det går att ro hem allt det här under valet. Karl-Petter Thorwaldsson är själv förvånad och menar att socialdemokraterna måste lägga om politiken inför riksdagsvalet 2022.