I den bipoläras skugga

Då ska jag återigen skriva lite om bipolaritet och hur det drabbar mig som är anhörig. När vänner eller familjevänner har diskuterat om bipolaritetens beteende har tålamodet flugit rakt ut genom fönstret.

Det ger en personlig touch till bloggen och kan också hjälpa andra som är anhöriga men också dem som själva lider av diagnosen.

När jag arbetade som politisk sekreterare blev min chef så upprörd över vad som förmedlades att hon tyckte jag skulle ge henne ett år på sig att förbättra sig eller så skulle jag lämna relationen.

Fast jag hade ju själv lämnat många relationer, men kunde någonstans omedvetet vinna på att leva i den bipoläras skugga?

Beroende av bagage eller ryggsäck så har vi ju alla blivit ofördelaktigt behandlade i livet. Ändå överger 90 procent av bipolära som de är gifta, enligt Psychology Today. Det gäller dock inte mig.

För de som kommer från arbetarklassen och tyckts ha fastnat där är identitet utanför det finaste signumet för en klassresa. Det är oftast en akademisk utbildning med rätt kunskaper, men det är oftast mycket mer som bolån som spär kontot med extra nollor, fördelaktigt banklån med låg ränta till bil och elektronik, goda relationer med rätt stöd och det värdefullaste av allt: kunskap om vad barn behöver för att må bra och utvecklas. Det är den svenska drömmen.

Fast, ska den bipolära tycka synd om sig själv och tro att livet är helt förstört för att de inte kan använda sina närmaste som emotionella slagpåsar eller behållare för inre stress?

Jag tror att gränsen för vad man klarar av är individuell. Inte ens Bipolar Warrior klarar av att ta emot så mycket emotionell stress på en gång som en psykolog klarar åtta sessioner per dag.

Sedan hör en del av lösningarna ihop med stigande ålder och att gamla föreställningar inom en generation prövas mot nya.

Ja, de som bestämde över värderingarna i samhället igår har pensionerats och kvar har de sina dyra råd om perfektion i CV:t att dela ut för trötta öron som vill pröva något nytt i livet.

Vår första anställning var till livet som vi fick säga ja eller nej till.

Det finns ju påläggskalvar för gamla värderingar. Lite krasst skulle det vara de som toppat de gamla värderingarna med ny energi, men det har heller inte fungerat.

Ta förre statsminister Fredrik Reinfeldt som trodde svenskarna klarade öppna hjärtan, eller att stigmatisera sjuka som lata, eller ha övertro på Arbetsförmedlingens förmåga som ledde till viljans extrema passivitet: Vi bara lyder.

De har för att använda det bibliska uttrycket lagt nytt vin i gamla läglar som jäser och går sönder.

Vad gjorde jag när bipolariteten var min ständiga skugga? Först var ju att benämna, klaga, avfärda och kritisera att det främjar inte trygghet, kommunikation eller intimitet.

Framför allt skyddade jag mig genom att göra annat. Sitta extra länge vid datorn och försöka hitta något nytt där för dagen. Stannade extra länge i goda vänners lag digitalt utan någon form av hemlängtan.

Men, patientutbildningen gav en del verktyg. Förståelse för att de emotionella vindarna är i princip omöjliga att härbärgera och sinnesrobönen var en mental utväg.

Det bästa är nog samförstånd. Att sträva efter jämlikhet är också värdefullt. Att positivt kommunicera är viktigt.

Men sjukdomen måste kartläggas. Hitta triggers som aktiverar maniska episoder eller begynnande tänkande.

Bipolariteten kan vara så sammansvetsad hos den som har den att de tror att det är det enda som finns.

Att maktlöshet är en utväg handlar om att byta ut den mot förnekelse. Men bipolaritet kan sitta fast som klister i själen ändå. Det är därför det tar så lång tid att få en diagnos som 20 år.

För sjukvårdens del är det viktigt att uppmärksamma skoven, de maniska episodernas täthet och antal. Min fru åkte in fyra eller fem gånger utan att få diagnos. ”Vem är jag när jag alltid varit så här”, undrar den bipoläre/a.

En period av avgiftning ingick från vanliga populära centralstimulerande mediciner. Det var början på en fördjupad förståelse av att det kunde vara något annat än vanlig depression.

Så blev det elchocker som i princip gjorde ett stort under. Läkaren Sherwin Nuland berättar i en Ted-talk öppet om sin resa och hur elchocksbehandling förändrade hans liv.

Själv skulle jag bevittna ett under när min fru blev inlagd i november och kom tillbaka lagom till julen för att vara en förändrad människa. Hon hade glömt bort depressionen.

Så jag ringde till sjukvården och berättade om det positiva. Ordet mirakel ligger här nära till hands tyckte dem. I region Sörmland har de ett näst intill 90-procentigt positivt resultat av elchocker. Resultatet är så överraskande att sjukvårdspersonalen själva är förvånade.

Det är väl först nu som sjukdomen förlorar mål efter mål.

Ja, det kan bli 998-2 i den matchen mot bipolariteten som är en skugga som försvinner mer och mer från mig som anhörig.

Relationen kan delas in i före och efter diagnosen. Så stort är det.

En reaktion till “I den bipoläras skugga

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.