Att våga tro på den goda lustfyllda pedagogiken

SKOLAN. Den senaste tiden har jag tagit mig an typiska vänsterfrågor. En utmaning i sig och det finns en förkärlek till dem hos socialdemokraterna.

Efter att datorn tog fäste i mitten av 1990-talet hände något. Samhället gick från mänskliga möten till digitalisering. Frizonen kring datorn har lett till att många med funktionshinder som stör uppmärksamheten har fått ett positivt hjälpmedel.

Det märktes inte minst i skolans undervisning där elever med svår ADHD maximalt kunde koncentrera sig sju minuter. När tiden klockades fick han strikt tio minuter att sitta vid datorn.

”Sitta vid datorn” låter väldigt passivt. Faktum är att han råkade vara admin på en spelsajt och skötte kundhantering under tiden. Men hur skulle han lyckas i skolan på samma sätt som han lyckades i spelet? Det var frågan som engagerade mig.

Så när han pliktskyldigt gjort sina sju minuter effektivt vid två tillfällen, 7 + 10 + 7 + 10 blev det 2 minuter till att starta lektionen och 4 till att sammanfatta vad alla hade gjort plus redovisa metoderna för eleverna.

Tidigare hade eleven legat på golvet och klättrat på väggarna och i princip varit omöjligt på alla tänkbara sätt. Nu steg betygen från 2:or till 4:or. Han presterade uppgifterna på mindre än 14 minuter.

Mycket av den goda pedagogiken handlar om att våga tro på att den människan som vi inte ser just idag framför också vill lyckas i livet.

Även här upprättades en incidentjournal som blev en verksamhetsdagbok som delades anonymt till Karolinska sjukhuset med neurologiska experter. Den blev också ett sätt att samla skrönor som lätt uppstod om elever i personalgruppen och det blev ett stilla vatten mellan elever.

Med extremt utagerande elever blev dagboken ett omedvetet mätinstrument som återkopplades i andra samtal. Just medvetenheten kring dokumentationen stärkte personalgruppen och motivationen att studera mera. Plus att föräldrarna kunde återhämta sig från svårigheter kring barnuppfostran.

Så visst går det att lösa problemen med våldsamheter och effektsökeri hos eleverna i skolan.

En annan resultat var att eleverna fick bra betyg samt slippa gå en stigmatisering skola där samtliga hamnade i socialkontorets nät.

Nu när det har gått några decennier och resultatet håller i sig. Då visst måste vi våga tro på den lösningsfokuserade pedagogiken som ligger nära Vygotskiys teoribildning kring proximala utvecklingszoner där den vuxna hjälper barnet till viss del att överkomma ett hinder.

Att rationalisera kring undervisningen

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.