Är IS-barn verkligen IS-barn eller oskyldiga barn?

Nu har IS tagit på sig terrorattentatet i Sri Lanka. Det upprör och försvårar Sveriges engagemang för att få hem IS-barnen i kurdiskt kontrollerade områden. Nu straffar sig också de som frivilligt förespråkade att ge stöd till de demokratiska krafter som ville störta Assad-regimen i Syrien.

På något sätt klev de rakt in i fällan där IS tagit initiativet i drömmen om att bilda ett kalifat.

President Obama trodde länge att de demokratiska krafterna skulle vinna och gav militärt stöd. Istället såg de att det hamnade i händerna på samma terrorister som tog över efter al-Qaida. Fast nu med västeuropeisk inspiration.

Det är svårt att ens föreställa sig att i barnkära områden har gamla klanföreställningar starkast fäste. Det är när kulturella föreställningar kidnappar Islam och använder den för att skända kristendomen.

Liknande har även skett inom de kristna leden, vilket oftast försvarats med att ”de är bara människor” när det kommer till kunskapsbristen inom ett särskilt område – då oftast att hjälpa olika människor i kris.

Bakom självmordsstatistiken idag går det att finna många bipolära personer. Att lära sig om den är också ett ansvar som sjukvården behöver få ta ansvar för utbildningen. Då främst för anhöriga som oftast är de enda som får se hur bipolaritet fungerar.

Nu finns Youtube som inspiration och jag hittade 10 saker som man aldrig säger till en person med bipolär dysfunktion.

Vad har IS med bipolaritet att göra? Inget! Vad har socialdemokraterna med IS att göra? Inget. Svaret är så enkelt att vissa vill göra gällande att socialdemokraterna är ansvariga för IS-barnen.

Faktum är att Sverige och socialdemokraterna är ansvariga för barnen. Inte för mördarsekt som IS.

Faktum är att det kokar ner till etik och moral, medborgarskap och värden som har med livet att göra.

Inte ens i Gamla Testamentet anses att fäders synd ska gå i arv till barnen. Det handlar om synen om att varje barn är oskyldigt. I Nya Testamentet ges barnen en särställning. Det sägs inget annat om barnens tillhörighet än att de vaktas av Guds änglar som ser Faderns ansikte varje dag.

Om IS gjorde övergrepp på barnen är det då var uppgift att straffa barnen för deras föräldrars missgärningar?

Så länge de är barn ska de alltid behandlas som barn. Allt annat är fel. Till och med våra egna vuxenperspektiv ligger oftast i vägen för barnet som automatiskt har tillgång till livet – inte döden, IS och mördandet av kristna.