Distributionskedjan

Det händer en del i politikens Nyköping. Moderaternas ekonomiska talesperson Erik Bengtzboe lämnar sina uppdrag som ekonomiskpolitisk talesperson och vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

Igår fick jag oväntat frågan om vad som händer med honom. Då svarade jag att han flyttar ner några positioner inom partiet, men något gatlopp blir det inte.

Avgörande här var att Erik Bengtzboe erkände. Det låter konstigt för många i kommunpolitiken att erkänna misstag, men på riksdagsnivån är helt andra regler för förtroende.

Här gäller det genast vara snabb att bedöma skadan, agera rätt i en svår situation. Ulf Kristersson (M) har meddelat att Bengtzboe ska försöka reparera sitt förtroende inom och utom moderaterna.

Jo, det blev en snackis över påskhelgen. En rätt så tråkig sådan.

Frågan är hur det påverkar EU-valet? Med tanke på att väljarna har ganska bra koll finns det anledning att ta det här på allvar då det kan kasta en mörk skugga över de ekonomiskpolitiska diskussionerna.

Smått tråkiga är att den lokala och nationella politiken blivit något som liknar en distributionskedja med säkra skott. Då medan alla går och väntar på den fantastiska retoriken så sker uttalanden i linje med distributionskedjan.

Den fantastiska retoriken handlar mer om något som förr kallades nyckelmeningar som idag reducerats till benämning.

Att genast erkänna sina fel är klokt. Sedan är ordet ”försöka” vägledande för fortsatt politisk verksamhet.

Istället finns en hårdare ton mot tjänstemännen, vilket inte minst märktes gentemot Transportstyrelsens ordförande Maria Ågren. Lokalt i Nyköping märktes det mot Erik Carlgren som fick gå ögonen böj för att offras mot politiskt samarbete mellan socialdemokraterna och centerpartiet.

Nackdelen med att ha makt är att det uppstår situationer där förväntningarna är ”upp till bevis” för det goda ledarskapet.