Dom andra

Ibland låter det som att man inte kan lita på andra på grund av vårkänslor som drabbar en och så kastas man in i en ny relation. Våren är här med sol men värmen uteblir tack och lov, men på flera arbetsplatser finns det airconditions som brummar för sig själv och ger svalka till se som sitter vid ett skrivbord.

Har man levt sitt liv så undrar man när det slutar, men våren är här och för människan innebär vintern en infrysningsperiod för känslolivet. Likt björnar som övervintrar i idé så går omärkt människan i nordkatoden in i sin känslomässiga dvala för att kippa andan med en resa till Thailand eller Spanien. I några veckor som sparats från en sommarlov eller övertid från arbetet.

Det är lätt att ta livet som självklart och vara egoistiskt vraka från sin givna position. För livsvillkoren kan vara självklara för sig själv men för de andra betyder det något annat.

Har man lyssnat till olika livsöden så går det jämföra deras klassresa med många som lämnat den lilla staden för den stora. Följt den stora breda vägen medan de på landsorten valt den smala vägen.

Nu lyssnade jag på statsminister Stefan Löfven igår på SVT:s Agenda och fastnade för en del uttryck. Förtrycket mot kvinnor ska motarbetas, och de som klagar över förtrycket ska inte stämplas som rasister eller avvikare av partivänner.

Socialdemokraterna är ett stort parti och går halva partiet åt ett håll så sätter det avtryck. Sara Larsson från Eskilstuna skyddar de svaga med sina värderingar och anpassar sig inte i förljugenhet.

I Kristdemokraterna som jag en gång tillhörde så fanns det bara en väg: framåt.

I socialdemokraterna finns den starka gemenskapen i arbetarkommunen och kommunalt engagerade som slåss om platserna precis som fotbollsspelare i Bissarna slåss om speltid på en söndag. Att inte få vara med och spela på mötena i kommunhuset och sitta på bänken är inget roligt.

Själv tycker jag att det är smått förljuget att gömma sig bakom en position och tala utifrån den. Samtidigt innebär den att orden får bärkraft av positionen, vilket är en något som kan betyda något för fler.

Kvartal.se diskuterar om ”skolan alltid är i kris” vilket det känns som. När Stenkullaskolan och Rosenkällaskolan blev en skola så valde hundra barn att flytta till privata skolan. Alltså, de anpassade flyttar och de missanpassade stannar kvar i kommunala skolan.

Vi känner igen det på bostadsmarknaden. Försök att hitta en positiv rapport om hyresrätter bland miljonprogramsområden som byggdes på 1970-talet bland de kommunala rapporterna? Nej, hyresrätter har blivit social housing vilket innebär att där bor endast de sociala problemen.

Vad händer om den kommunala skolan blir som med hyresrätten i miljonprogramsområdena? Att där går uteslutande de med mörk hy och annan religion än den kristna.

Judarna brukar vara duktiga på att hålla sig för sig själva alternativt att totalt smälta in. Paradoxernas mysterium är när en profan New York bo flyttar till Israel och lever ett ortodoxt liv.

Muslimer är inte enhetliga och jag är för dålig på saken, vilket stämmer med de flesta som examineras från svenska universitet.

Så att lösa de kulturella knutarna i ett nordiskt land brukar vara kalla vintrar och ihärdigt dåligt väder som sätter djup prägel på sinnet.