När eliten är borta dansar wannabes på bordet

Återigen diskuterades återvändare från IS i gårdagens SVT Agenda. Socialdemokraterna backade från delaktighet, vilket tyder på att frågan är alldeles för känslig att göra politiska utspel.

Ingen vill ha muslimska hatpredikanter som lägger ut stoff på nätet som går emot allt vad vi står för och sedan när förlusten av ett kalifat är nedsopat av kurdiska nationalister. De i sin tur ser en möjlighet att äntligen bli av med sina plågoandar, garantera fred och säkerhet i utbyte i något som liknar ett ingenmansland.

Frågan är vem som hjälper kurderna att vara så framgångsrika? Långe har USA ansett kurderna vara deras boots on the ground. När president Trump beslutade sig för att dra hem trupperna från Irak var kurderna oroade vem som skulle skydda dem mot syriska och turkiska intressen.

Så här i efterhand så är segern över IS kurdernas förtjänst. Det var också president Trump som bad Sverige hämta tillbaka sina medborgare, trots att de är IS-soldater. Vad Trump gjorde var också att ställa sig bakom kurdernas rekommendationer.

Vi svenskar har inga specialtrupper som opererar bakom vänner eller fiendens linjer som Storbritannien, Israel eller USA. Så vi avrättar inte terrorister på plats som begått illdåd mot mänskligheten.

Nu säger de flesta att barn är oskyldiga. Det har IS-soldaterna försökt exponera hos unga pojkar som tidigt fått smaka på blod i sina händer. Terrorism handlar om att utnyttja civilsamhället förtroende. Exempelvis ta ett bolån som går till krig.

IS är en produkt av radikaliseringen av våra förorter som polisen klassificerar som utsatta områden. Norrköping har både Hageby och Navestad medan Linköping har Skäggetorp.

Utsatthetens rörelser går från ett stort område i stadens utkant till en liten klick i centrum. Det här är något som skolans personal möter varje dag och när det går överstyr så möter polisen det och så blir det journalisterna som blir anklagade för att sopa undan problemen under mattan.

Någonstans måste det politiska integrationsarbetet börja. Här har vi en situation där kriget är förlorat och drömmen gått i kras. Det känns lite futtigt att använda fritidsgårdar för hjärntvättade IS-återvändare.

Familjecentraler handlar om att bemöta kvinnorna. På Verdandi träffas de somaliska grupperna. Det naturliga vore att arbeta med det som vi redan har. Nu väntar 30 statliga miljoner till Brandkärr i Nyköping. Även de andra områdena blir inte lottlösa.

Liberalerna får 3 procent i opinionsmätningarna vilket säger något om att ”sköt dig själv och skit i andra”-mentaliteten har nått vägs ände. Istället kämpar KD om SD:s väljare i likhet med M som är splittrat om återstoden med nationell stämpel.

Frågan är vad som händer när de mer ljusskygga typerna äntrar scenen som har hållits tillbaka av journalisterna för de mer etablerade som saknar färdiga svar. De nya brukar vanligtvis framstå som säkra, välbärgade och oberoende- och skrälliga.

De andra, eliten, verkar inte söka medias uppmärksamhet längre i svåra frågor. Utspelen verkar inte ge någon effekt, vilket säger något om behovet av förnyelse.

Benämning: Wannabe

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.