Reformisterna – vänstern i socialdemokraterna vaknar

Vad spännande med reformisterna som ska driva S-progressiva förslag ända in i kaklet. Det innebär ett bättre grepp om sociala och ekonomiska frågor gällande en rad eftersatta områden. Förslag som vanligtvis knycklas ihop och hamnar i papperskorgen och cementeras i hopplöshet.

Bland förslagen nämns permanenta arbetslösa som S-politiker vägrar ta ansvar för från hjärtat, eller fattiga äldre kvinnor som kämpar varje månad med sin pension som liknar en bråkdel av den tidigare lönen.

Man skulle kalla grupperna för välfärdens förlorare. I ett egoistiskt samhälle där den egna prestationen står i centrum och varje person ska vara sin egen lyckas smed. Då når alla inte ända fram.

Gruppen som tjänar allra minst skulle kunna också kallas för inflationens försvarare. Eftersom gruppen är stor behöver samhället sänka kostnaderna för de med lägst inkomster. De är inte kriminella, dumma – de är bara fattiga.

Så har vi de stora förslagen som väcker en defensiv attityd från de flesta som oftast har stort inflytande.

Exempelvis.

Att byta ut den hundraåriga järnvägen istället för försöka laga den på ett nytt sätt som havererar lika snabbt. Trots ingenjörsutbildning så löser det sig inte förrän investeringarna är klara från budgetbeslut i riksdagen vilket de flesta beslutsfattare reagerar negativt och ifrågasättande.

”Sverige är inte Kina”, sa en riksdagsledamot en gång till mig. ”Vi har regler”.

Orden fastnade. Det spelade ingen roll att fortsätta diskussionen när framförhållning och långsiktighet var förbjudet. Det var de mest sura och konstiga som bestämde då och rättfärdigade besluten till kortsiktighet.

Så när det tar tre timmar till jobbet istället för en timma och en kvart, då börjar IKEA:s ledning i Älmhult att bita ifrån eftersom de har tusentals som pendlar till jobbet. Något som näringsminister Ibrahim Baylan svarar på i SR:s lördagsintervju.

Det saknades helt enkelt vilja att tänka långsiktigt. Och nu står de stora investeringarna som spön i backen. Ska vi vänta ytterligare fyra år och chansa med att ett kallhamrat missnöje ska styra då?

Därför vill reformisterna ha en investeringsbank där investeringarna motsvarar ett års BNP. Den budgeten var 4 580 miljarder år 2017.

Banksystemet betraktar reformisterna som skadlig. Riksbanken ska införa sysselsättningsmål i penningpolitiken, Samtidigt ska en elektronisk krona införas.

Skattesystemet behöver en översyn till höjda och enhetliga kapitalskatter. Det vill säga inget sjätte jobbskatteavdrag eller att värnskatten avvecklas. Arvs- och gåvoskatt ska införas vilket kräver att staten tar ansvar istället. Enhetlig mervärdesskatt innebär att importen av varor blir dyrare.

Att helt ta bort räntebidraget för bolånet har ingen regering vågat göra. Det har varit priset för en dysfunktionell bostadsmarknad hur som helst skulle statsbudgeten öka med 3 procent utifrån reformisternas skattepolitik.

Att bygga 800 000 nya bostäder till 2030 innebär kostnader, men kan byggas på statlig mark och bekostas med gröna obligationer från den kommunala investeringsbanken.

35 timmars arbetsvecka för industrin.

Sedan vill de att all samhällsbärande infrastruktur ska ägas av det offentliga. Vinstdrift i kommunal välfärdsverksamhet stoppas.

Bara det går emot senaste kommunstyrelsens ambitioner om ”goda affärer” i Nyköping (s.15 eller KS § 11 Dnr KK 18/6).

Klimatomställningen beskrivs som existentiell och ska underställas statsministerns bord.

Reformisterna är ”alla socialdemokrater som engagerar oss i att utveckla idéerna och de konkreta reformerna för ett jämlikare samhälle som utmanar både den extrema marknadsliberalismen och den växande högerextremismen.

För de flesta långsiktiga reformer finna kunskaperna inom socialdemokraterna. Här finns också initiativkraft.

Faktum är människor innerligt trötta på att bli svikna och frågan är om de sätter sina förhoppningar till utbrytare tål verkligen att prövas.

Att se nyanlända som investeringar är konstruktivt. Det gäller främst syrier medan afghanerna hamnar på efterkälken. De är att likna med rumäner och bulgarer.

Kanske trivs de här för att vi ser mellan fingrarna. Samtidigt närmar vi oss ett EU-val och de hemvändande IS-soldaterna är uppe för diskussion. Både i missnöjes och komiska kretsar.

Kanske blir de alla anställda som taxichaufförer likt serberna som kom hit på 1990-talet.