Vingklippt och friserad

Ibland blir jag lite förvånad över hur lättvindigt Eric Carlgren fick sluta. Länge symboliserade Nyköpings kommun ett stort undantag från turbulensen från landstinget Sörmland som idag heter region Sörmland.

Det bidde inget större regionalt samarbete mellan länsgränserna efter att regionsbildningen havererade. Ursprungligen var det ett önskemål från EU att ha starka regioner under ett och samma paraply där länsstyrelsen och landshövdingens uppdrag samlas.

Men det bidde ingenting.

Frågan var lika stor som Ostlänken. Argumentationen var rätt så ihålig och tankeutrymmet var fattigt. Särskilt när samhället var på väg mot en ökad polarisering där det lokala och globala styr och tävlar om att sätta agendan.

En annan fråga är hur skolan ska administreras. Ibland tror vi att problematisera barnen leder till ökat ansvarstagande. Det är motsvarigheten att sätta en överrock på elever som inte kan sköta sig.

Drömmen är naturligtvis att barnen lär sig den naturliga kommunikation som kommer från barndomen och som länkar samman den med vuxenvärlden.

Att aktivera barn i olika saker skapar naturligt positiva erfarenheter och är önskvärt men om de inte länkas samman med barnet genom bekräftelse så blir det positiva som skapas inte styrande och barnet kan inte tillgodogöra sig sin egen erfarenhet.

Därav barn till överrocken. De som söker efter negativ och till slut destruktiv uppmärksamhet.

Vems ansvar är det här? I princip är det samhällets. Socialstyrelsen har sina ledtrådar till att förbättra barnens villkor medan Skolverket äger arenan under dagtid.

Svenska kyrkans roll har mer eller mindre försvunnit från skolan, men föräldrarnas längtan efter att skydda barndomens revir tar sig många uttryck.

Barn behöver insynsskydd. Ja, även från föräldrar. Senast igår när dottern hämtades och hon sätter sig ner och tittar på Youtube och sakta smälter sina intryck från Förskolan.

Hon somnade sent igår.

Sedan att partierna inte kommer överens kostar samhället mer än vad det smakar. Arbetsmarknaden är också rätt så onådig och oförlåtande, vilket säger något om de privilegiesystem som följer chefernas fallskärmar som kringgår de lagar de skapar för att just de problem som de en gång tidigare försökt lösa.

I riksdagen finns statsarvodesnämnden som sköter systemet, men de som får bära hundhuvudet får ingenting. Att skylla ifrån sig blir därför viktigare och viktigare. Positionen blir garanten för att skydda sig själv.

Det värsta är nog att bli vingklippt. Det finns inga pengar som betalar uppdragets hastighet och betydelse. Därför blir summan också viktigare och viktigare då marken som återstår att efterträda är uppbränd. Pengarna blir en viktig men klen tröst att inte behöva bekymra sig om det vardagliga när uppdraget är snöpligt slutfört.

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.