Att offra lovets offer

Vem blir egentligen inte trött på den negativa och problematiserade beskrivningen av tillvaron som vissa gör anspråk på verkligheten. Tröttheten talar sitt eget språk och någonstans söker det skrivna ordet och många slitna uttryck förnyelse.

Om de negativa beskrivningarna samlad på hög så blir de ett fall, som kräver prövning och läggas till rätt.

Tänk om det går att träna bort det negativa felfinnandet? Det överkritiska tänkandet?

Nu när de kritiska rösterna av olika anledningar blir färre så ersätts de av något positivt. För det känns ganska tungt att fokusera på negativa händelser som resulterar i katastroftankar som kommer från ett oreglerat konsekvenstänkande.

Vad hände med det måttliga? Hur hittar vi meningen i det svåra?

Tänk om relationerna som vi lever inte handlar om att vi ska bli lyckliga utan heliga? Tålamod är något de flesta känner igen. Kärlek är också vackert uttryck, men helighet är en fin frukt. En ljuvlig frukt som kommer från bitterheten i en relation.

Vad händer om vi fortsätter på den bittra vägen?

Det är väl så vi alla vill bli behandlade? Av hela människor.

Just strävan efter det heliga handlar nog mest om en relation som kommer från närhet och gemenskap. Det mest naturliga och svåraste i en människas liv.

Så visst, behovet finns där och en kommun strävar efter att föräldrar känner sig kompetenta så barnen får en trygg uppväxt med rika möjligheter till lek och stor tillgänglighet till sina föräldrar.

Socialdemokraterna har på många områden förändrats till ett attraktivt föräldraparti. Att ge föräldrar möjlighet till en veckas ledighet med barnen i fokus är naturligtvis fantastiskt.

Folkbildningen kunde ersättas till föräldrautbildning.

Efter att dottern alltid skrikit när hon blivit duschad efter att fått vatten över ansiktet. Att lyckas med att få ett fungerande samarbete känns stort. Ett stort leende istället för panik.

Så när man känner sig färdig så har hon nu bestämt sig för att jag inte får rensa bort smuts eller klippa hennes naglar. Det är bara mamma som får.

Här ler jag inombords. Hon har tillgång till två föräldrar och väljer vem som är bäst på vad.

Vanligtvis brukar mammor vara bättre på omsorg och pappor på lek. Att män behöver lära sig omsorg och kvinnor lek är ganska vanliga slutsatser. Även om det finns kategoriska mönster hos både män och kvinnor så kan behoven se olika ut.

Omsorg tycker jag handlar mer om en inställning medan lek handlar om att hitta kreativiteten i sitt äkta jag, eller ”true self”. Att uppmuntra föräldrar till att utveckla de olika sidorna

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.