Det brinner i farmors hus, sa lille Skutt

RIKSDAG | NYKÖPING Från ovanligt många håll har jag fått höra mycket positivt om Stefan Löfven. Min mor, min fru och nu har mitt sneglande övergått till Youtube där även samhällskritikern Lars Bern reviderar sin syn på Löfven. Där finns många samhällsengagerade.

Fördelen med det sättet är att kommunikationen blir visuell. Samtidigt växer även prestationskraven och steget ut brukar vara nervöst. Kavaj och slips känns lite overkill, men när det kommer till att uppoffra sig offentligt är det nog viktigt att hörsamma klädkoden.

Samtidigt vet vi att vargar jagar som bäst när de är som hungrigast. Kanske ska jag börja lite i mindre skala här. Hur som helst har intresset för videoteknikens betydelse vuxit efter utbildning i Marte Meo. Gitarrsträngar är köpta, men för ett helt annat syfte. Spela in barnsånger för att underlätta läggningen är något en förälder i min bekantskapskrets nappat på.

Nu var det lite otäckt häromdagen. När frun skulle hämta dottern på förskolan ropade hon på mig. Sa att det piper. Första reaktionen var att det var vår brandvarnare som reagerat på värmefläkten. Ljudet var väldigt nära.

Så gick vi ut i trapphuset och kunde lokalisera ljudet till grannens brandvarnare. ”Gör något” manade frugan medan hon skulle hämta dottern. Så jag ringde 112 och beskrev läget. Säkerhetsdörrarna är klass 2, vilket innebär att de är väldigt svårforcerade.

De på 112 bad mig möta upp brandmännen. Jag ringde kl.15:54 och de kom på loppet av 5-10 minuter. Det vardagliga äventyret blev slutligen ett rejält drama. De skickade två brandbilar med en lyftkran. Klockan 16:09 hade de fått upp den och det blev en diskret bild för att inte störa den naturliga arbetsgången. Så här i efterhand hade det varit fint med en video.

Hur som helst så fick de tillgång till lägenheten och kunde rädda en katt från röken.

Anledningen var att en boende hade lämnat kakburkar av plast på spisen.

Flera vuxna och barn följde brandmännens jobb på plats. Även polisen kunde prata med den förtvivlade unga hyresgästen som troligtvis kommer lära sig det mesta om brandsäkerhet den hårda vägen. Lyckligtvis blev ingen skadad, men en ambulans fanns också på plats.

Ett barn på gatan trodde först att det brann hos dem. ”Det är så lätt att glömma att det är otäckt”. En förbipasserande orolig förälder med barn i famnen reagerade också starkt.

Med tanke på de riktigt små, som vår fyraåring, är giftiga gaser mycket allvarligt eftersom de inte har så stora lungor och liten mängd giftiga gaser räcker.

Nu var SN snabba att rapportera. Det kändes skönt att räddningstjänsten tackade mig för min vaksamhet. Fast från min dotter fick jag inget ömhetsbevis, så skyddad som hon är från världen utanför genom mitt faderliga omsorg. Däremot fick jag mer ömhetsbevis när jag pusslade med henne.

Det där med pussel kommer från frugans släkt. Från morsans släkt kommer friidrotten. Hursomhelst är Leken är alltid viktigast hos barn, därav den smått udda rubriken som uppmuntrar temat i mitt liv just nu.

En annan intressant detalj är att på frugans avlidna fars mors sida finns en präst som kom från Nyköping som jobbade i Helsingfors när hon var ung. Det måste varit mellan 1920-1940. ”Världen är liten”, sa frugan till mig när hon visade ett fotografi häromdagen.

Så hörde jag hur hon pratade med sin mor om ”vårt fantastiska samarbete” när hon satt i bilen och väntade att uppståndelsen skulle lägga sig. Ibland är sådana här guldkorn i vardagen enormt värdefulla.

Allt hårt arbete som vi lagt ner på kommunikation och Marte Meo-metoder har lönat sig. Åtminstone en mörk tisdag då vi räddade Stenkulla, som grannen beskrev det.