”En dröm gick i uppfyllelse. Jag får bo här.”

NYKÖPING| Varje gång när jag besöker ICA Nära i Stenkulla sitter en fattig rom från Rumänien och säger på sitt språk gång på gång säger: ”Snälla, ge mig lite pengar”. Igår när vi besökte Ica Maxi som ligger en bit bort med bil satt ingen tiggare utanför. Vanligtvis brukar ett gäng somalier hänga utanför. Av de ser jag också allt mindre av efter att butiken valt att anställa några för arbete och se mellan fingrarna gällande deras arbetsvillkor.

Naturligtvis vill ingen vara rasist, men att varje gång få en påminnelse och en personlig vädjan är långt ifrån behagligt. Tankarna går till honom och de många hemlösa som saknar egen bostad i kylan.

Någonstans alarmerar samvetet och söker tröst i orden Omkring tiggaren från Luossa. Även min djupa övertygelse om värdet av en människa är mer än all rikedom lägger band om mig att gå kors och tvärs med mina åsikter.

Samtidigt finns det skoningslösa beslutet att förbjuda tiggeri som Högsta Förvaltningsdomstolen fattat och som ger Vellinge kommun rätt att förbjuda tiggare vid affärer. Så här skriver de: ”förskrifterna måste ha ett visst syfte och dessutom inte får vara för långtgående. Vidare att det följer av praxis att föreskrifterna måste ges en tillräckligt tydlig utformning.

Vidare resonerar de om eventuella krav på förklaring till avhysningen från en särskild plats: ”Lokala ordningsföreskrifter måste ha till syfte att upprätthålla ordningen i kommunen eller delar av denna. Avgörande i detta avseende är att regelns ändamål är att komma till rätta med någon typ av störning i det offentliga rummet. Härvid krävs inte att kommunen genom viss utredning visar att något har kommit att utgöra en störning av viss omfattning eller grad för att den aktuella företeelsen ska få regleras. Om ett sådant krav uppställs skulle en kommun inte kunna införa föreskrifter i förebyggande syfte avseende sådant som typiskt sett kan innebära störningar.

Det här är näst intill genialiskt: ”Av betydelse i detta sammanhang är att bedömningen av om en viss företeelse bör regleras genom ordningsföreskrifter, och vilken typ av regel som i så fall är påkallad, främst måste ankomma på kommunerna. De är de som bäst känner till de lokala förhållandena och det är den ordning som bäst tillgodoser principen om den kommunala självstyrelsen. 

Så nu kan jag säga att tiggaren utanför Ica Nära – förutom att han är älskad av Gud – bidrar till att göra SD större i området och väcka antipatier och sprida ytterligare rädsla för stigmatisering av att vara rasist hos förbipasserande? För ingen vill väl vara rasist?

Sedan är väl vår socialtjänst till för våra etniska grupper och inte hela EU:s fattiga? Nu minns jag hur bussresor till Polen och Rumänien befolkades och misären skådades. Det kändes som social turism. Att se barn som begränsats till en liten bur och längtade efter att någon lyfte upp dem.

Föreståndaren tackade för material i form av sängar och leksaker. Idag skulle nog de flesta tänka på kunskaper. Fast om de kunskaperna talades det sällan gott om. ”Min mor har blivit lite virrig”, sa de flesta av mina kompisar. ”Varför säger du så. Hon verkar vara så fin” var mitt svar. ”Nä, hon har börjat prata så mycket”.

Kanske är det så att ålderdomen gör en mer pratglad? Det ger mig också möjlighet att korsa vissa åsikter.

Tidigare fick jag höra av flera svenskar om hur underbart Stenkulla var. Att när det byggdes upp på 1960-talet blev det också slutdestinationen i livet för flera. Några flyttade till och med från landet och övergav sina hus som saknade vatten och avlopp.

Nu har en kedjerökande pappa från Jugoslavien börjat ta plats. Han trivs väldigt bra vid den nymålade gången. Trots att han inte kastar några fimpar så har det onda ögat en förmåga att fästa sig just på honom. Fast egentligen är det några rökande mammor som står där.

Just fimparna som kastas febrilt omkring har retat gallfeber på Nyköpingshem. Under striden av fimparna finns just den här underbara känslan som flera delat med sig av om Stenkulla: ”En dröm gick i uppfyllelse. Jag får bo här”.

Den dagdrömmen är värd guld i mina ögon.

Avundsjukan är det aldrig fel på. Här har Nyköpingshem både varit ris och ros.

Nu en liten avstickare.

Synlig fattigdom är aldrig vackert. Att ta fasta på det positiva är också viktigt. Trygghet är inte gratis. Det kräver både och.

Kanske är det så att vi får förpassa tiggaren från Luossa till bergen! Se bara på texten: ”Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.”

Fast låten handlar ju om en välkänd messiasgestalt: ”Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!” Att han iklär sig fattigdomens mantel och lockar till andlighet är väl inget nytt.

Här jämställs dock tiggeri med bön, vilket säger något om religionsfrihet vi har i Sverige. Den är som sagt starkt reglerad. I första paragrafen står det: ”Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

Om alla öron är stängda borde det här vara tillräckligt argument:

Socialdemokraterna har förlorat 58 röster medan SD har fått 52 röster. Även Vänsterpartiet har förlorat tre röster medan Miljöpartiet har förlorat 23 av sina tidigare 69 röster och ligger nu på 46.

Så mitt förslag är att vi inte sopar mattan åt EU, som backar i frågor att läxa upp sina medlemsstater gällande öppen förnekelse av romernas situation som egentligen är en form av bedrägeri. Här borde ett förslag vaskas fram för att antingen stärka EU eller att Schengenavtalet skrivs om.

De tre som tidigare ansetts vara extremvänster gick nu över till SD här i Stenkulla.

Risken finns annars att EU-valet i Stenkulla kommer straffa socialdemokraterna ytterligare.

Även Stenkullaskolan börjar bli på tok för segregerad. Här har flykten till Rosenkällaskolan varit tydlig. Eller Fokusskolan på andra sidan järnvägen. Eller Tessinskolan.

Nu lite internt: Det är var man placerar sina barn som ens övertygelse märks tydligast. Inte främst där man placerar sin fru.

Drottning Silvia kunde igår berätta att hennes mamma led av depression och att hon blev felbehandlad med elchocker som ledde till demenssjukdom. Då för att behandlingen satte elektroderna på båda sidorna av hjärnan än en sida som idag. Hennes hjärta slets ytterligare sönder för att hennes man hjälpte nazisterna indirekt och hennes morbror deltog i Brasiliens armé tillsammans med axelmakterna i striderna mot fascisterna i Italien.

Lägg ytterligare sympatier på Silvia genom att addera påståendet att de anhörigas lider värst vid psykossjukdomar. Eller så är de helt enkelt godhjärtade nog.