Vakuum – den goda viljans absoluta nollpunkt

Att översätta makt i form av samhälleliga positioner och förtroende har aldrig varit svårare än tidigare. Inte heller de traditionella morgontidningarna som DN som en gång påverkade stora delar av Sverige har blivit särskilt slagkraftiga.

Det märktes inte minst i valet där liberalerna räddades av rösterna i Stockholm. Ett titt på val.se

Aftonbladet och socialdemokraterna kunde inte genom sin närhet rädda Stockholm från att styras av alliansen när miljöpartiet bytte sida.

Att politiken fått en annorlunda arena än befintliga som legat hos myndigheter, media och andra har naturligtvis blivit en knäckfråga.

Förändringen finns även i politiken. En tredjedel av namnen byts ut, vilket visar att tillsättandet av nya har blivit en viktigare trend än tidigare.

Det i sig borde vara positivt eftersom det suddar ut en del drag av maktfullkomlighet och fördelning av makten.

Att medborgarskapet betyder mer och mer i en globaliserad värld är tydligt. När folkrörelser blir allt mindre viktigare är definitionen av medborgarskap än viktigare. Dessvärre har självförtroendet inte räckt till nationella breddgrader vilket jag tror hänger ihop med att kritiken av den multikulturella samhällsvärderingen har rasat.

Egentligen är det här svårbedömt. På 90-talets början var det viktigt att skapa ett framtida drömsamhälle. Drömmen hos de som ville förändra samhället gick i riktning mot internationell solidaritet. I slutet av 90-talet var drömmen redan en realiteter och kritiken lät sig heller inte vänta.

Eftersom jag är barn av min egen tid så kunde jag känna med dessa grupper. I idealet som uppstod någon gång i slutet av 80-talet fanns ingen plats för kritik. Rasism dök upp som ett ord och blev främst ett ord som användes flitigt av nya medborgare.

I det smått mystiska idealet om multikultur fanns inte plats för kritisk reflektion. Det blev de invigdas innersta tankar om framtiden.

Som förälder är tiden mer en aspekt för överraskningar och ständiga utmaningar att passa tider. Ibland dagar betroende av hur barnet mår. Forfarande tror jag att växtvärk är vanligare än djupgående depressioner.

Barn blir på sätt en del av vårt sociala arv. I det ingår också våra dagdrömmar, som hos vuxna är mer ett skällsord.

Antal barn spelar också stor roll för föräldern. I idealen till det multikulturella samhället finns inget kapitel om föräldraskap eller tankar kring hur viktiga och centrala barnen är för vår förmåga att tänka framåt.

Vid första barnet händer något stort. Vid andra barnet något ännu större. Vid tredje än mer.

Föräldraskapet innebär att instinkter styr. Det kräver också att våga tänka framåt. Men också materiella resurser där endast fantasin sätter gränser. Det är därför det gör ont när barn saknar möjligheter.

Materiell rikedom är en sak. Själslig och andlig en annan. Privilegiet att tron blev något positivt sträckte sig tidigare endast till dem med inflytande. Det ligger lite i sakens natur då kraft handlar om relationer.

När en ny människa föds så känns det som de också blir arvtagare av våra intressen. Alltså, inte bara som om himlavalvets stjärnor tänds för första gången.

Att vara ledare i vardagen handlar om att sätta barnen i centrum.

Fast helt okomplicerat är det inte. Strategierna just nu är antingen att leva efter normen eller efter en idé. Att det konstitueras i skolans värld visar också vilken viktig arena det är. Att det finns tillräckligt bra kommunikativa system är grundläggande för att lyckas med framtida behov.

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.