Att fälla och bilda regering är två skilda saker

Just nu har Ulf Kristersson (M) initiativet i två veckor att undersöka förutsättningarna för en regering. Det är i princip fastlåsta positioner. Mycket beror på att Alliansen fällde regeringen med hjälp av SD och därefter har den socialdemokratiska positionen varit bestämd.

Ordning och reda i riksdagen, borde det vara, men just nu är det en strukturell högermajoritet, anser de flesta och därifrån går tongångerna.

En gång för alla kommer Kristersson undersöka om

1) SD ställer sig förutsättningslöst bakom en Alliansregering i fyra år. SD ställer krav om inträde i gemenskapen och många känner sig ledsna och upprivna om det sker.

2) I sådana fall består regeringen av M och KD. Då behöver det vara klart att L och C ställer sig bakom förslaget. Eller att S veknar, vilket är högst otroligt.

3) M kommer att vända sig till S för att bilda en koalitionsregering där de mindre partierna kan välja att vara med i regeringen – alternativt att S och M delar på uppdragen.

Frågan är hur det tredje förslaget kommer att se ut. Det finns både kandidater som är internt funktionella på båda sidor. Som har erfarenhet av två slags kulturer och överseende med bristerna i båda.

Någonstans måste integrationspolitiken våga diskutera och adressera de sociala behov som finns i miljonprogramsområden. Hit behöver samhällets resurser riktas i sann omfördelningspolitik där det ska finnas garantier. Hela samhället måste vara bakom och våga ställa krav som känns rimliga och på rätt nivå – och upplevs som ett stöd.

Med det stora arbetet framför oss så blir regeringsvalet avgörande för i vilken takt det kommer att ske. Eller om det blir av överhuvudtaget.

Jag tycker inte att de kunskaper som Olof Palme hade ska föraktas. Däremot behöver det tas steg tillsammans på kulturområdet. 1/3-politiken behöver komma upp på bordet. Det är ju närmare 40 procent på sina håll som känner sig missnöjda med samhälleliga insatser om sjukvården ska räknas in.

Här behöver kommuner få stöd för de som blir inlagda på sjukhus. Att kommunen också kan bli en professionell vårdgivare och inte bara så tvivel och förnekelse i faktiska sociala behov som inte blivit uppfyllda över tid. Vårdkedjan behöver helt enkelt stärkas.

Ja, det är inte konstigt att samarbete saknas i dag. Att skapa samarbete kräver stabilitet och för att bygga på den krävs det positiva upplevelser som förenar två världar med varandra. De mötena kräver stor självuppoffring.

På vilket sätt fördummar blockpolitiken? Jo, de demokratiska partierna förmår inte att komma överens. På grund av sina särskilda åsiktsbildningar har de skapat kulturer som utesluter snarare än innesluter.

Helt enkelt en form av politisk snobbism som skadar mer än gör nytta.

Att det större blocket ska leda borde vara självklart i en demokrati. Så är det inte just nu. Att fälla regeringen är en sak, att bilda regering en annan.

Det var med SD:s hjälp Alliansen fällde den rödgröna regeringen. Nu återstår det att se om det håller för en ny regering. En sådan skulle kasta Sverige tillbaka till Weimarrepublikens dagar.

Då riktades vreden mot folkgrupper.

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.