Politiskt dödläge förlamar initiativ

Något borde väl sägas om dödläget i Nyköping? Bakgrunden är valresultatet: 27-27 mellan de traditionella blocken och 7 mandat till sverigedemokraterna. Frågan är vad för effekt Jimmie Åkessons besök och Alternativ för Sverige fick för valet går att räkna ut.

1435 röster fler (+3,57) fick SD i valet. MP förlorade 1014 röster (-2,97). V fick 641 (+1,67) medan socialdemokraterna backade med 415 röster (-2,06).

Personrösterna är smått roliga. Efter att ha ägnat mig åt lokalpolitiska frågor under våren har jag lärt känna flera namn. Nu bedriver jag ingen personvalskampanj, utan trivs med att ha insyn och få vara delaktig. Lite sugen blir jag dock. Att några röstat på mig är mer tillfälligheter.

Oavsett vem som kommer styra i Nyköping så kommer valresultatet analyseras ända ner i sömmarna. Det är ju själva kostymen för den lokala demokratin.

Att Nyköping valde en mer åtstramande linje i flyktingmottagandet handlar om just detta. Att ta emot fler hade varit oansvarigt. Det hade varit att skänka ännu mera makt till sverigedemokraterna.

Tidigare kunde socialdemokraterna räkna med nyanländas röster. Det såg bra ut i valresultatet men skapade också en motsatt effekt.

Efter att religionen blivit ett vapen i likhet med radikalisering av vissa grupper har tongångarna blivit mer krävande. Det har funnits ett ömsesidigt missnöje från båda sidor. Bristerna har identifierats och en av de många handlar om kommunikationsfärdigheter.

Det här går dock att lösa.

Kommunikationen går att avhjälpa genom pedagogisk och personlig undervisning. Föräldrar som tar mer ansvar för sina barn ökar samarbetsviljan till kommunala fritidsgårdar som sakta öppnar insynsskyddade samhällen för omvärlden.

Att socialdemokraterna blir mer synliga i landsbygdsfrågor är också viktig. Stad och landsbygd ska inte isoleras från varandra. Risken blir annars omvänd radikalisering.

Att tjänstemännen kan ansvara för besluten i kommunen är en sak. Att partiet kan vara mer aktiv i vardagen är en annan. De hänger mer ihop.

Nu kommer den motvilliga åtstramningspolitiken fortsättningsvis vara riktlinjen. Öppna våra hjärtan-politiken blev istället ett infekterat sår som blöder ihjäl. Det blev ett sår i min kevlarsjäl.

På 1990-talet var Kanada drömförebilden för demokrati. Idag skäller investeringspresident Donald Trump på Kanada. En som mer tagit Kanadas formidabla position för ett mångkulturellt samhälle är Frankrikes stilrena president Emmanuel Macron.

Att de idéerna förlorat sin kraft går valet 2018 i Sverige till begravningshistorien om en integrerad värld.

Beroende om de traditionella blocken kan samarbeta vilket inte är så lätt att förutse bortom traditionens råmärken. Alternativet är att slita sönder vår välgörenhet och sympati med omvärlden. Så spekulationer här känns inte särskilt relevanta.

Samtidigt måste den kritik som kommit fram prövas. Även om orden är inlindade i ett sprängladdning behöver de desarmeras och sakligheten granskas. Argumenten prövas och färdriktningen bestämmas.

Samarbetsformer behöver åskådliggöras och formas. Att forma bredare grupper för olika samhällsfrågor som bereder ärenden kan vara ett kreativt drag lägger grunden för samarbete.

Nu har talmännen nära anknytning till Nyköping och Norrköping vilket verkar tilltala mentaliteten i Stockholm: Stil, kulturell finess och frihetligt lugn ska bereda vägen.