En dag kvar

Idag är det lördag och imorgon väljer Sverige väg. Det är en viktig dag då din röst räknas och resultatet blir vad som syns i TV-rutan på kvällen och agendan för fyra år framåt.

De med högst intelligens i samhället kommer försöka förstå ditt val. Det är i huvudsak din dag då du bestämmer. En rätt som demokratin har gett dig. Du har rätt att pröva, tänka, känna och tycka själv. Det är dagen du står på tronen – även över de klokaste.

Nu väljer jag socialdemokraterna. Jag vet att många med mig gör det också. Ingen har bett mig rösta på dem utan jag gör det för att socialdemokratin har något unikt: både demokrati och socialt engagemang.

Genom tider har ordet varit solidaritet. På 1970-talet var det ordet som starkast. Även en bit in på 1980-talet. Demokrati går inte alltid att översättas i rättvisa. Vem är det som får banklånet? Till bostaden? Till körkortet? Till bilen? Till datorn?

Spara har aldrig varit populärt och bankerna mäter numera din styrka i hur du betalar tillbaka det du är skyldig.

Har vi inte alla en skyldighet till demokratin?

Socialdemokraterna mäter idag din demokratiska och ditt sociala engagemang i hur du röstar och de värderingar du väljer. Jag är stolt över att solidaritet betyder empati, människokärlek, liv och rätten till liv. Det djupaste och finaste i människan.

Socialdemokraterna kommer betala tillbaka till dig för din röst på dem. Du kommer alltid få mer än det du ger. Det är så solidariteten fungerar och när vi gör det tillsammans, så stärker vi varandra. Det du saknar i dig finns alltid hos andra och det är så vi blir starka.

Betyder det att allting har varit perfekt? Nej, långt ifrån, men det har blivit bättre. Flyktingmottagandet är inget enkelt. Sverige har alltid tagit emot de svagaste och de som är längst bort från civilisationen. Det har varit vår styrka att inte sortera människor och placera dem i kategorier som gör att de sjunker av den tyngden. Det finns tyvärr ingen gräns för solidaritet mer än en fyrkantig ram från regeringens skrivbord, landstingets skrivbord eller kommunens skrivbord. Det är aldrig en statisk sanning för solidaritet.

I takt med att samhället kommit i otakt med att vi släcker andras bränder och glömmer släcka våra egna. Det ska naturligtvis inte vara så att solidaritet är ett självblint särintresse för andra. Där tycker jag vi i Nyköping har tagit ett stort ansvar för kommuninvånare som är långt ifrån arbetsmarknaden, men också långt ifrån att vara en del av samhället. Här leder kommunalrådet Urban Granström (S) framåt samhället med stort stöd från Nicklas Franzén (V) och Malin Hagerström (MP). Tack!

Är det inte så att den största utmaningen finns inom oss? Är inte blindhet något som drabbar alla som kommer upp några trappor i livet?

Å ena sidan ska den ena handen inte veta vad den andra gör, men samtidigt så behöver man rå om sig själv först innan man rår över andra.

Fast idag är det tvärtom. Då har vi alla ett ansvar att välja väg. Idag är ingen blind. Idag ser alla.

Den enda varningen som går att ställa idag är att de som sorterar människor och lägger tyngder på dem endast kommer vara fiender till mänskliga egenskaper som igenkänning, förståelse och allt vackert som går att ta på och förverkliga.

Så solidaritet är inget blint särintresse för självet. De som blir folkvalda behöver se, se och åter se. Och aldrig blunda för sociala behoven, hos sig själva, sina närmaste och andra. Det är när vi förstår att vi inte är ensamma i vår situation som vi blir tillsammans med andra.

En sosse är aldrig ensam!

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.