Tillitsbaserad politisk styrning i Nyköping

Igår var det samtal med somaliska företrädare som resulterade i en positiv förväntan om framtiden. Det socialdemokratisk initiativet i skolorna att stimulera gemensamma ytor och definiera läget i Brandkärr i en negativ beskrivning handlar inte om främst om social kontroll i äldre mening utan om att säkra framtiden för ökad trygghet. Jag ska definiera det nedan.

Tillitsdelegationen har i ett slutrapport fokuserat på arbetet i Nyköping. Det är naturligtvis spännande att forskningen kan fungera aktivt. Här är det ändå viktigt att främst betona det politiska initiativet som finns i grunden.

Nyckelord här är kunskap och kommunikation. Som med alla mänskliga möten är de lätta att missförstå.

Tillitsdelegationen har försökt formulera sig arbetet i det tysta, men som ändå behöver viss demokratiskt insyn. Så här formulerar de sig i DN:

  • Tillit innebär inte fritt valt arbete utan samarbete inom tydliga ramar.
  • Tillit innebär balanserad syn på medarbetare – varken naivism eller cynism.
  • Tillit innebär att premiera lärande genom att överse med mindre allvarliga misstag – men också agera på allvarliga problem.
  • Tillit innebär att stärka rättsstaten genom att ge feedback som säkerställer att lagar och regelverk är ändamålsenligt utformade.
  • Tillit innebär att vi ska fortsätta kontrollera, men mer selektivt och utifrån dialog med den granskade.
  • Dialog innebär ansvar för alla delar av styrkedjan – från politik till medborgare.

I arbetet med Marte Meo så filmas föräldrar och barn, eller pedagoger och barn i sex minuter. Att använda videokameran på sjuttiotalet när metoden utvecklades har naturligtvis en innebörd.

Själv brukar jag köra i en eller tvåminutersintervaller. Ofta använda telefonens funktioner för att betona särskilda inlärningsmoment.

Eftersom det här berör den mänskliga kommunikationen så tar det också tid och kräver uppföljning. Att premiera lärande är därför viktigt.

Genom att interaktionen analyseras definieras de allvarliga bristerna. Ofta handlar det om tajmningen i ögonkontakt men också om förmåga att skapa positiva möten med varandra.

Ett viktigt begrepp är att människan öppnar sig. Alltså till den grad att det inte finns så mycket kvar. Det är här ödmjukheten kommer in men här växer också stabiliteten.

Ofta är barn öppna i sig vilket är enormt härligt. Målet är i princip att vara sig själv – inte i ett decimerat barntillstånd utan i sitt vuxna jag.

I princip är det bara ett hårt arbete.

Betyder det att den granskade är svag? Lärandet stärker de allvarliga bristerna i den mänskliga kommunikationen där utgångspunkten är dynamisk. De formella negationerna är nödvändiga för trovärdighetens skull.

Det här är alltså inte debatt. Utan kommunikation som baseras på allvarliga förhållanden som skapar strukturer i samhället som leder till ökad otrygghet. När de blir åtgärdade är problemet kraftigt reducerat.

Det ekonomiska delen i det här är att tillgodose de sociala behoven, vilket bland annat Olof Palme skriver i Att vilja gå vidare (1974) där i princip han vill att ekonomiska och sociala behov ska förenas för att otryggheten inte ska växa.

Frågan hanteras bland annat av civilminister Ardalan Shekarabi.