Att våga möta personen på andra sidan

Det är svårt att låta bli att se hur Stefan Löfven (S) engagerar sig i mötet med den äldre generationen. Det känns inspirerande och positivt.

Det är just de här mötena som är viktiga för att bygga en stabil kommunikation med människor. För mig är kommunikation något som sker innan orden har kommit ur munnen.

Ibland är det lätt att falla in i det kategoriska och olika regelverk som vi har skapat för att ha ordning och reda på tillvaron.

Förskolan är långt ifrån ordning i fasta regelverk och policyn. Det spännande med barn är att de ständigt utmanar mina och dina föreställningar. Ett sätt kan lika gärna testas på ett annat sätt.

Just konsistensen som vatten har kan ge en särskild känsla.

Naturligtvis tror jag på tillrättavisning och uppfostran, men ibland är det bara att våga bemöta barnen som de är som gör mötet unikt. Eftersom barn utvecklas genom lek, fantasi, kreativitet och uppfinningsrikedom så måste jag fortfarande anstränga mig för att se det konstnärliga.

Att kladda ner soffan med kvarg tar nog priset förra veckan och handlade nog mest om att hon kände sig nervös inför starten med förskolan. Ibland fungerar mina efterrationaliseringar dåligt. När det kommer till mat är jag färgad av min uppfostran.

Att de fungerar dåligt betyder inte att jag har fel. Jag kan lika gärna ha rätt, men jag måste stoppa mig själv.

Då genom att stå emot mina impulser och höra munnen säga att ”det blir vitt”. Det är pappan som talar i mig.

Även att hon kissade i en kastrull från leksaksköket. Hälften hamnade utanför på golvet och min reaktion var: ”Det här var originellt. Det var länge sedan som jag såg liknande”, och så skrattade jag.

Sedan när hennes förskolekompis kommer på besök finns det en enorm ”besatthet” av vatten. Även här kan jag ägna mig åt rationaliseringar som faller lätt.

Synen när jag tittade in i badrummet var att alla handdukar låg på golvet. Så var återigen samma kastrull i fokus som de hällde vatten i och med ett decilitermått portionerade ut till leksakerna som fanns på golvet. De var säkert törstiga.

”Det är själva konsistensen de förälskat sig i”, tänker jag högt. Mammorna säger att ”låt de få leka” och Millas mamma tar barnen i försvar och säger att ”handdukarna behöver ändå tvättas”.

Det känns ändå underbart med barn. Just den här medvetenheten om barndomens fantasivärld är unik och värdefull.

Att svetsa ihop Sverige handlar om att anstränga sig utanför sina egna personliga regelverk och våga släppa loss. Att kunna göra det i barns närvaro är nödvändigt med tanke på hur lätt vi snöar in i olika regelverk och skapar specifika och generella kategoriseringar.

De i sig kan vara värdefulla, men hindrar människor från att verkligen mötas. För mig blir i princip alla föreställningar irrelevanta när det kommer till barn.

Det gäller att försätta sig i ett tillstånd att kasta sig loss från irrelevanta föreställningar. Där i ligger mitt engagemang för att anpassa mig till barns nivå.

I samma ögonblick som jag gjort den uppoffringen så bemöts jag av en person på andra sidan som kan navigera mig genom sin egen värld. Att de världarna har några likheter är en tröst. Jag vet bara att jag följer dem.

”Du klarar det”, sa en pappa till mig igår efter att vi pratat med varandra på förskolan då våra barn lekte ihop. Det gällde framtida planering av tillökning.

Det är också så jag vill känna efter valet: ”Du klarade det. Vi höll ihop”.

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.