Om det nödvändiga ledarskapet – utan hierarki ingen intoning

Idag meddelar SN att Tystberga skola, från förskola till sjätteklassare har kvalitetssäkrats. Något som slog mig var att skolan ligger avsides från det lilla samhället och att det krävs bil för att ta sig dit.

Det finns alltså ett naturligt insynsskydd. Något som en lärare värdesätter som ständigt är påpassad av barn, ungdomar och föräldrar.

Samtidigt ger det barnen en möjlighet att utvecklas i sin egen takt utan omvärldens krav.

Skolan har också stora fönster som vetter ut mot fälten som ständigt skiftar färg.

Lekplatsen är också i centrum plus att förskolan ligger väl avgränsad från huvudbyggnaden.

I princip är Tystberga skola en idyll med svenska barn.

Om möjligt har en lokalpatriotisk vilja infunnit sig som gjort mer skada än nytta. Fast de föräldrar som protesterat och Skolinspektionens hot om vite har satt fart på utvecklingen.

I princip är miljön personlig och kräver en person som både kan vara lokalt personlig men också inrikta sig på den så centrala läroplanen som uppfostrar framtidens vuxna som idag är barn.

Samtidigt är det bra att Skolinspektionen finns och kan sätta fart på tjänstemännen i kommunen med tillsättningar av tjänster. Lärarbristen är som sagt enorm och tidigare elever har fått agera lärare, något som historiskt kallas för monitorer och leder till formalism och passivisering med indelningar.

Kunskap är viktigt. De nya lärarna ska få mentorer vilket underlättar deras anpassning. Annars har lärare lämnats vind för våg i den smått av landsbygden isolerade skola som i mina ögon är en pärla.

Att skolans hierarki fungerar enhetligt är också viktigt. Utan hierarki fungerar inte intoning som är ett viktigt element i Marte Meo. Därför är det viktigt att upprätta strukturer av lärare och elev. Det skiljer sig en hel del mellan förälder och barn.

Den största skillnaden är främst kunskapsmässig. Kunskap handlar inte om att vilja förändra eller negativt störa, utan om att den lärde vet mer om sakernas förhållanden än den olärde.

Den underbara kunskapen innebär att försöka göra något roligt varje dag. Att hitta något utanför hemmet har varit ett mål i sig. Fast, för den med kunskap vet att det är ytligt.

Roligt är något som sker på insidan. Det ligger inte främst på saker i hemmet eller på attraktioner utanför hemmet i samhället. Här var Jean Piaget rätt så duktig på att se hur barnen utvecklades och vikten av att ligga i fas med deras naturliga utveckling.

Nu återigen till betydelsen av hierarki. Utan hierarki, alltså en strukturerad överhöghet för barnen, så fungerar inte vitala delar av den tysta kommunikationen.

Kunskapen handlar om läromässiga detaljer men det finns också en inbundenhet som ständigt måste granskas och följa tiden. Granskningen innebär att säkerställa kunskapsmässig överföring och att bedöma elevernas färdigheter i relation till inlärningen.

Lyckligtvis sätta kameralagen nu i bruk nu 1 augusti.

Kameran är överlägset det bästa sättet att tydliggöra en kommunikation. Dessvärre fungerar inte Michael Foucaults repressiva ”vem som helst”, utan kräver ett tränat öga för att se vad som är unikt och värdefullt i en dynamisk utvecklingsprocess.

Det är alltså en form av avancerad bekräftelse, vilket innebär att onödiga spänningstillstånd läggs åt sidan.

Målet är inte utökad social kontroll utan att se det positiva och att ta vara på det för att stärka det som är svagt och eftersatt. Målet är att individerna känner sig starka inombords, vilket också ligger i linje med naturliga egenskaper hos eleven.

Det är lite synd att lärarna generellt saknar dessa verktyg när Nyköping ändå kommit långt i den dynamiska processen.

Epilog

Tog en bild på lilla livet som sover så sött och är så himmelsk väcker. Den intimitet som formar sig mellan förälder och barn är livsviktig för barnet. Den är också naturlig.

Kent – Utan dina andetag, formulerar det fint: ”Jag vet att du sover. Känner värmen från din hud. Bara lukten gör mig svag, men jag vågar inte väcka dig just nu”.