När kejsaren är naken – Skop:s julimätning ger främst moderat kalldusch

Skop:s senaste väljarbarometer finns här. De dukar upp rubriker för journalister. Kallar påhittigt och kreativt rörelserna som är stora för korsdrag. Sverigedemokraterna når nya toppnivå.

Vänsterpartiet koras som månadens stora vinnare och rödgröna håller sig kvar i minoritetsställning. Osthyveln över SD:s framgångar är nedåtgående trender för socialdemokraterna (25,9) och moderaterna (19,9) och taktikröster för miljöpartiet (3,5) och kristdemokraterna (3,3).

1200 personer mellan 18 och 84 år intervjuades av en människa som läste från en text i en dator som ringde upp automatiskt ett slumpvist valt nummer som hen började utfråga.

Det kommunikativa budskapet är att det är åt skogen för alla utom sverigedemokraterna.

En viktig tröst är att vänsterpartiet får 10,3 procent och har under en månad ökat med 2,7 procentenheter.

Sverigedemokraterna (20,7 procent) når en ny toppnivå.

Blockpolitikens ställning är 39,7 procent för de rödgröna och 37,5 procent för alliansen. 2,2 procentenheters ledning jämfört med mars/april då alliansen ledde med 6,3 procentenheter.

Med tanke på att moderaterna har backat från mars/april från 25,1 till 19,9 visar att partiet befinner sig mer eller mindre i kris. Att triangulera med sverigedemokraternas sakpolitik har blivit en dyr affär.

Socialdemokraterna har för samma period backat 0,8 procentenheter.

Här har Stefan Löfven varit tydlig. Han har bytt fokus från migrationspolitik till välfärdsfrågor. Ulf Christersson har valt att stå med foten på båda sidor och varit extra otydlig. Det leder till att lokala m-politiker väljer att ”det vore fel att stänga dörrarna innan valet”.

Jimmie Åkesson har haft ett tal i Almedalen och uttryckt vittrande valseger. I DN diskuteras Steve Bannon som vill påverka EU och svensk politik. Även Expressen/DN har diskuterat kopplingar mellan moderaterna och sverigedemokraterna. Osäkerheten efter valet kvarstår, då vågen blir större och större.

Samtidigt är kritiken mot sverigedemokraterna smått tyst. Dala-demokraten publicerar en gymnasielärare som tycker den dolda nazismen är farligare än den öppna. Liberalerna tycker att friheten riskerar att gå förlorad.

Socialdemokraterna har valt att vara överraskande trevliga, ovanligt tysta eller kryptiska. I socialdemokraterna föregås allting i sak innan det blir en gemensam linje. I frågor om migration så är striden jämn mellan de som är för och emot.

En arbetare kan alltså tycka både och – men alltid ha en linje utåt. Att vara det sättet kräver att man kan åsidosätta sina egna intressen och ansluta sig till en annan linje. Slutprodukten blir att ”vi tycker”.

På sätt och vis kan jag förstå systemkritiken som ligger i linje med brittisk och amerikansk tyckande.

När Nordea flyttade sitt huvudkontor kunde Magdalena Andersson hota banken som Donald Trump hotat amerikanska företag som flyttar sin produktion. Det skulle gå helt emot vår kultur om ödmjukhet och respekt.

Valet 2018 kommer onekligen skruva upp tonen. För nya ord och begrepp lär behövas. Vissa vanliga skildringar och öden kommer bli viktigare än den nuvarande minoritetspolitiken.

Så lilla Sverige kan inte få vara litet. Det som är grundepitetet för nationalismen betyder för att ge perspektiv om vårt land.

Skyldighetstänkandet lär bli viktigare. Inte främst arbetet men hur en svensk är. Alltså, förväntas vara för de som inte är det.

Först tror jag det grova språket mot sverigedemokraterna kommer ersättas till en ton som både lockar och fostrar, men som också påvisar resultat och erkänner brister mer öppet.