Där tankens låga hölls flämtades i liv

Just min passion för ord gör mig smått förvånad. Varifrån kommer den in i mig för att uppta hela mitt väsen? Varför känner jag en förbjuden känsla för orden att fånga dem?

Visst, jag har många rum i mig som för en intresserad skulle väcka förundran. Djupast i mig fångades mitt intresse av kulturen i det romerska samhällets förmåga och oförmåga att hantera avvikare.

Det fanns en tydlig gemenskapskultur som arbetade, födde barn och levde öppet efter sina passioner och det noblaste var att befinna sig i det politiska tänkarrummet där tankens låga hölls flämtande i liv. Striderna var förlagda till sjöss och mot andra kulturer. Romarriket var en adopterande kultur som fångade det nödvändigaste.

Det var inte italienska som blev huvudspråket – det blev det politiska priviligierade språket – medan folkets språk förblev grekiska. Vems språk vann det långa loppet?

De kristna med uppoffringen som princip tog strid med grekiskan. Det var när Paulus kunde tala italienska som de priviligierade blev nervösa. Kristendomen blev de privilegierades katalysator på hur båda språken kunde bli ett.

När romarriket upplöstes av blodtörst så undrar nog vem varifrån det kom. Var det underhållningen som hade vuxit sig utanför dess ram och skapat blodtörst? Kom de som skapade kultur också att skapa rörelser som slog ut hela systemet och kastade ut sig självt?

Alltså, jag tror ibland att vår kollektiva längtan efter ett bättre samhälle är ett arv som vi förvaltar. När svaren saknas här i samhället så ömsar den skinn. De rörelser som 1968-rörelsen skapade är dagens priviligierade engagemang.

Även i något så direkt och vardagsnära som berör vårt språk och kropp som förstärkare av vårt budskap är omsorgen av de oföretagsamma det som berör vårt självmedvetna engagemang.

Ordet samvete väcker oro. Samvete låter kallt för den som fångats av dess kval, men den som flyttat in i sitt samvete har upptäckt att det både är kärleksfullt och pardoxalt. Rent utav underhållande.

Är det inte det som längtan driver oss mot? Att kasta loss från det språkligt allvarliga, från grekiskan och italienskan, från Wittgenstein och Foucault, från det kända in i det okända.

Blir vi då monster? Om du verkligen känner så när du njuter så titta bort från skärmen och under sängen. Vad hittar du? Troligtvis det vardagliga som sprungit bort från din omsorg och letar sig in i ditt samvete som projicerats in i en blodtörstig ordningsman som inte skyr anomalier.

Faktum är att det är dessa monster som vi behöver lära känna. Visste du att de flesta gamla människor underkänner sig själva för att sakna kompetens. Vilka monster mötet de? När ensamheten plågar så är de nära och kära de vi har.

Eller när den obotliga cancern äter upp kroppen och endast lämnar slamsor av själen som värdet av en påkörd grävling. Då om inte något är vardagens guld grovt underskattat.

Socialdemokratin är på så vis en stor familj. På så vis är det ett privilegium att vara en del av ett band där övertygelsen styr.

Nu slarvade jag. Att vara allvarlig är också att skapa stabilitet. Det märker jag inte minst gentemot mitt barn. Hon söker också febrilt efter min stränghet.

Möter den när jag opererar i speldatorn som slagit ihjäl tristessen att behöva vara i hemmets miljö när barnen växer.

För tristessen har jag strategier. Luftfuktigheten hemma har blivit viktig liksom luftkonditioneringen. Vad hade hänt om Electrolux hade varit svenskt och de kunde snabbt bestämma sig för att skapa luftkonditioneringar?

Eller om Nyköpingsån var stockholmarnas havsbad?

Alltså, jag avskyr att våra svenska företag har flyttat utomlands. Att skammen inte har drabbat de som författade besluten. På så vis är jag nationalist. Vad tänkte exempelvis Nordea?

Så visst, att utnyttja kolonier ledde förut till bildandet av USA. På samma sätt har Kina blivit en stormakt. Om det steget diskuterar inte den kommunistiska stormakten öppet om.

Nu behöver varje segrare skriva historia – och orden för framgång är i mitt och andras liv fördolda. Minnesbilder blandas med varandra från olika epoker i livet.

Utväljandet, kallelsen att gå ut, finnas där och verka där. Småningom flytta på mig för att ge plats åt andra och senare glömmas bort. Återupptäckas om och om igen. Hoppet.

Det kan vara ord att stå på.

Har du något att tillägga?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.