De utvisades politik

Glöm allt du vet om svensk politik, skriver Göran Eriksson på SvD och syftar på lördagens tal där sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson påstod att en av fem utländska sexualbrottslingar blir utvisade.

Är inte hans parti ett av de mest utvisade? Ändå känner han opinion i ryggen och andas morgonluft med självförtroende att lämna utvisningsbåset med önskan om att möta flera vuxna ansvarskännande i förhandlingsrummet efter valet den nionde september.

Så ett brandtal om nationalism som knyts till enkla symboler med färger av gult och blått. NRM var inte nationalister, så tog sig Åkesson än längre från utvisningsbåset.

Han hade skrivit talet själv. Han hade läst statistiken själv.

Genialt? Det handlar om personlig äkthet, identifikation och skala av sig politiska förståsigpåare, ordmakare och kommunikatörer som gör jobbet.

Likt Ed Sheeran när han står på scen med gitarren där han – om man får döma hunden efter håren – drar den utvisades nackdelar i ljuset i nygammal tappning.

”Diskutera målbilder”, var något jag fastnade inför. Närmast uttrycket målbild kommer Åkesson partiets egen chefsdialog som säger att ”2018 blir vårt 1968.” Hans ”målbild” är att ta över socialdemokraternas tidigare trygghetsroll i svensk politik.

Receptet är att lansera en gammal socialdemokrati innan de stora moderna förändringar som skedde med feminism i 1990-talets början, liberalisms 2000-tal, hbtq-rörelsen, som eftersatt den vita mannens makt och roll, trygghet i gemenskapen och samhörighet i nationalism.

Att den ekonomiska liberalismen fått förändrad status är tydligt, då argument om positiv tillväxt och fina arbetslöshetssiffror inte biter lika bra på opinionen.

I sitt tal i Almedalen nämnde Åkesson också sin papparoll. Med styrfarten från att ha blivit ansvarskännande pappa ska han osäkra den svenska parlamentariska blockpolitikens spänningar där sverigedemokraterna enligt dem själva utgör den enda sanna oppositionen.

Varför inte utvisa alla utländska sexualbrottslingar, kanske någon tänker.

Vid en närmare granskning av DN poängterar visar det sig att 63 procent av de dömda får utvisning vid en våldtäktsdom. Alltså, en av fem som Åkesson nämnde i sitt tal i lördags blev tre av fem. Dessutom utvisas 73 procent av de som begår grov våldtäkt. Det är närmare fyra av fem.

Så här ser det ut i Brås analys (s.15) av de utvisade ut:

I princip straffas de som inte är folkbokförda hårdast med utvisning, medan de som är folkbokförda får strafflindring. De har mer att förlora, ångrar säkert sig, och lovar att inte återfalla i brott, vilket gör att utvisning blir inställd. De kan säkerligen tala svenska och göra sig förstådda för att rädda sig själva från dubbelbestraffning med avdraget medborgarskap.

Så här skriver BRÅ: ”− om det har skett förändringar i domstolarnas bedömning av om det föreligger någon återfallsrisk, så att fler respektive färre vid olika tidpunkter bedömts riskera att återfalla i brott (ett av villkoren för att utvisning ska komma ifråga)”

Nu lovar socialdemokraterna att Sverige ska bli tryggare. Våldtäkt är otrygghet och ett hot mot det öppna och fria samhället. Våldtäkt ska bekämpas med alla medel och socialdemokraterna står därför i första ledet i den kampen.