Det vardagliga guldet

Det blir en sen söndagskrönika. Tillbringade en hel del tid på Femöre i Oxelösund som är en fantastisk upplevd natur som är unikt. Temperaturen låg mellan 28 och 29 grader utanför så det innebar att byta ut vanliga gardiner mot solskyddande. Som vanligt är alla airconditioner slut på närliggande elektronikmagasin och den har inte stått högt upp på prioriteringslistan heller.

Fem veckor med bara sol börjar kräva en hel del på tålamodet. På förskolan har barnen inte fått få leka när solen står zenit, dvs mellan kl.11-14, eller precis rakt över huvudet.

Efter en glass i hamnen sa en välvillig äldre pensionär till mig aningen försynt att ”ni avsätter väl medel för det”. Han hade tagit ett dopp i havet i Nyköping. Hans hund hade badad sju gånger i Nyköpingsån.

Ljudet av havet är i sig läkande. Just där jag satt simmade två unga män medan fruarna tittade på. Det hade varit dop. Dottern slängde mitt framför de blivande mammorna av sig alla kläder.

Självförtroendet känns så naturligt när barnen är små. ”Jag vill också bada”, sa hon och tog ett litet dopp i viken med mig.

Nu brukar jag tycka om att belysa lokalhistoria. Så här är ett bidrag. Angående kanonattrapperna ställde jag och stoppade handen i den och sa till dottern ”att nu är jag lika stark som Bamse”.

Bästa kommentaren från helgen är från ett barn på köpcentret som sa att ”det här är livet” om när hon fick plocka ihop sina favoritgodisar.

Annat av värde var när jag samtalade med en socialdemokratisk företrädare om mina ambitioner, så förstod hon direkt och log brett: ”det är att få vara med”.

Så det vardagliga guldet som ligger där och kan fångas i varje människa och möte har gjort mig till en samlare av positiva erfarenheter. Utan de positiva mötena och erfarenheterna som är oförfalskade i mötet med barn och finns djupast i relationer med vuxna är vad jag samlar på och värdesätter.