Skolans och integrationens heta potatisar

Debatten i SN om skolorna har länge hållit en högt tonläge inför valet 2018. Dagens lokaler i skolan är i stora behov av renoveringar och nybyggnationer vilket blivit uppenbart då Sverige har tagit emot ökat antalet barn och ungdomar sedan 2015.

Skolans lokaler är byggda på 1970-talet och går på sitt sista varv. Åtminstone i Nyköping och Oxelösund – och läget ser liknande ut över hela landet. Enorma investeringar väntar dem som sätter sig bakom maktens bord efter valet.

Det statliga stödet kommer vara avgörande för de som inte kan ta banklån. De som behöver hyresrätter och saknar eller inte vill bo i annan bostadsform.

Om staten backar ifråga om investeringar kommer kommunerna förhala alternativt försöka lösa det på ett eget sätt via kommunens bank. Troligtvis väntar de ända in i det sista och gör ytterst lite då det ändå kommer leda till ökade kostnader för kommunen i form av räntor.

I Nyköping planerad Resecentrum. Inte långt ifrån ska en ny stadsdel anläggas med 1,300 bostäder. En liten förskola och grundskola är den blygsamma starten.

Innan ett spadtag tas gås besluten noggrant igenom i olika nämnder för de berörda politiska partierna. Insynen följer en viss logik. Ju mer centralt beläget byggprojektet är desto högre krav då fler med granskande ögon kan komma med synpunkter.

Liknande projekt genomfördes i Bomullsspinneriet i Norrköping och i folkmun kallad Navestad som numera heter Ringdansen.

I takt med ökad invandrartätheten desto mer ökar segregationen i skolan. Ordet ”invandrare” används inte längre. Det är nog lika bra. Istället finns en mängd olika beskrivningar. Människor från Afrika och Mellanöstern har inte samma kulturella indikatorer som vi. Heller inte samma belönings- och bestraffningssystem, vilket polisen och rättsväsendet har stor erfarenhet av.

Faktum är att skolan är på väg att skiktas. De som är från Mellanöstern och Afrika, oftast muslimer, går för sig själva och de från Sverige och med kristna värderingar går för sig. Det kallas för social skiktning.

Ett sådant samhälle kan inte hålla ihop. Det blir ett samhälle för dem och ett för oss. Bristen på gemensamma referenser kommer vara det stora behovet.

Elit-ordet som skapar kräkmedel i munnen i folkmun har identifierats som prestationshets. Åtminstone hos oss socialdemokrater, men hos invandrare är det en språngbräda till ett annat liv. I prestationen känner de att de är lika mycket värda som en vit. Fast det handlar inte om något sådant, utan fotbollsdrömmen är starkare ju längre söderut man kommer.

I likhet som hos oss så finns det hos dem en vilja att vara med varandra. Fast då är det familjerollerna som är viktigast framför myndighetsrollen. Det är där det positiva behöver börja byggas upp för att förtroendet för demokratin ska växa. Om möjligt kan folkhemmet få ny betydelse i likhet med social ingenjörskonst.

Vad det än blir så bör det vara positivt och leda till att människor känner sig starka och vågar, törst och vill vara sig själva.

Om den viljan inte är tydlig att upptäcka det som är positivt i integration så kvarstår en skiktning.

Skolor som väljer att bryta mönstret utifrån kriteriet att öppna upp och förändra borde belönas på något sätt – annars upptäcker de att det finns för många glasväggar mellan dem och andra.

Talar jag i nattmössan?

Besök förskolan i Stenkulla, Brandkärr och Franciskus i Nyköping. Därefter förskolorna med Tessin och Korvetten och jämför. Jämför glasväggar mellan de som öppet vågar satsa på integration och de som gör tvärtom.

Problemet är länge känt inom de djupa socialdemokratiska leden.

På nationell nivå vill moderaterna dela på ansvaret med s.

På senaste kommunfullmäktige var tonen knappast positiv från dem, men lyhördheten till partiledningen är viktig så vad som helst kan hända.

Att göra skolorna stora är Nyköpingsmodellens signum för att skapa en positivt likvärdighet. Utan en medveten om likvärdighetens betydelse kommer samhället gå sönder.

Frågan är om skolan är mogen att bli en kulturell fristad.