Dags att adressera problemen i skolan

SN och SvD publicerar en artikel om ”socialdemokratin i Europa i fritt fall”. Sheri Berman, professor i statsvetenskap på Colombia University menar att diskussionerna om hur invandringsfrågan borde ha hanterats har lett till ökad oro som splittrar partiet. Hon menar att samtalen borde ha skett redan på 1990-talet och att vandringen högerut leder till väljarna misstror socialdemokraterna för en utvattnad version av högerpopulism.

Ja, budskapet är tydligt. Socialdemokraterna har länge hållit SD på armlängd avstånd. Omsvängningen nu till att erkänna SD:s problembild och även tillåta en mörkare variant om vad som händer i förorten att bli vardagsmat gör saken knappast lättare. För säkerhetspolisen och civilförsvaret blir uppgiften övermäktig.

Radarstationerna är inriktade på Ryssland och diplomatins styrkor i Nordkorea, men de bästa är långt ifrån problemen på den egna bakgården. Om möjligt betraktas det som sophantering. Något som löses upp i molekyler av sig självt.

Ja, det är en rätt så tuff förnekelse av verkligheten.

Problemet med mångkulturen är just bristen på integration. Bristen av hanteringen av Islam, snarare sagt.

I Nyköping har OFTA-programmet lett till att somaliska kvinnor fått arbeten. I full mundering får de arbeta utan att det ställs krav. Att börja i fel ända har lett till ovanligt resultat. Det har helt plötsligt dykt upp en ny variant. Öppenheten har ökat och det känns positivt.

Nu tror jag på att det är viktigt med personlig utveckling. När Oxelösunds kommun, Linus Fogel (S), vill att socialtjänsten ska kunna möta barnen och föräldrarna i deras naturliga miljö. Det som idag är elevassistentens uppdrag. I Eskilstuna har liknande projekt genomförts. Syftet är att stötta och skydda.

Problemet med att integrationen läggs på barnen, vilket även inbegriper mitt barns förskola, är att problemen knappast försvinner. Istället råder en enorm tafatthet i brist på kommunikation, som ökar otryggheten.

Det som uppifrån ser ut som lyckad integration är istället katastrofal planering. Det här vet personalen och ledningen som flyr så fort kritiken nalkas.

Ska man lägga ansvaret för integrationen på barnen? Ja, det är vad som sker.

De som i sin tur ska integreras tror att de är normala och får ingen som helst respons.

Sverige som är ett bra land och har möjlighet att på ett individuellt sätt hantera problemen borde adressera dem på individnivå.

Genom att lära människor kommunikation på avancerad nivå så går det naturligt att stärka barnen och deras föräldrarna och därigenom kan goda pedagogiska idéer sprida sig. Dessvärre är verkligheten omvänd.

Stressen i skolan omöjliggör att det naturligt goda, guldet i vardagen, tas tillvara. Det akademiska högmodet är boven, vilket en del lärare redan reflekterar över på P1 när föräldrarna gör barnens läxor.

Så förbjud den destruktiva stressen. Tvinga samordning mellan prov.

Det hade varit en enkel sak att åtgärda. Filmandet är den svåraste biten att acceptera i Marte Meo-pedagogiken som åtminstone ska sättas in under tre till fyra terminer så färdigheterna i kommunikation kan växa ifred.

En tröst är att när behoven är stora brukar socialdemokraterna i Sverige vara kompetenta.

Stillasittandet kunde stimuleras med cyklar i skolan. Utökad tid utomhus också. Mobilfritt under dagen osv.

Så valet är ganska enkelt. Att göra något.

Att adressera åtgärder åt problemen.