Extremismen i skolan

DN har inlett en granskande artikelserie om extremismen i skolan. Det handlar om att skolmiljön blir en plattform för rekrytering för extrema rörelser som IS eller högerextrema krafter och ibland vänsterradikala.

Det smått intressant i samhällsutvecklingen är hur säkerhetspolisen agerar i skolans miljö. Efter att lagstiftningen att FRA skulle delge säkerhetspolisen information har sannolikt en osynlig karta ritats upp över samhällshot.

Rektorer som får hot av extrema rörelser har fått uppleva, vilket visar att skolan har blivit arena för annan konkurrens i undervisning än den som finns i läroplanen.

Hur ska kommunen agera med dessa invånare? För svenska föräldrar får se hur hoten blir som en vattendelare till ökad segregation. Långt ifrån alla svenskar väljer dock inte detta.

Det är viktigt att ta avstånd från extremismen.

Att ha förskolor utanför de utsatta områdena vore en lösning. Problemet är bara att föräldrarna, oftast kvinnor, saknar bil för att lämna barnen till mer distanserade förskolor, vilket gör att dagarna fylls med långa promenader.

Så därför ökar segregationen när det råder platsbrist i exempelvis Brandkärrs förskola i Nyköping eftersom de lämnar barnen hemma.

Segregationen består inte bara i det kulturella utan i det ekonomiska. Nyköping har tagit viktiga steg för att bryta negativa strukturer, men mycket återstår krafttag att göra.

Satsningarna mot utsatta områden kommer definitivt öka. Något som skrämmer de extrema och som skänker hopp till de flesta.

Det finns en likabehandlingsplan mot kränkande behandling för 2018. Trakasserier behandlas av DO och kränkande behandling av skollagen. Hot av polis och säkerhetspolis sköter politisk och religiös extremism.

Att ungdomens fundamentala energi ska användas i händerna på trångsynta krafter är det sista en förälder vill. Det skadar inte ungdomen att vidga sina tankar och beakta en annan ståndpunkt än sin egen.