Ett steg framåt och två steg snett bakåt

Det är spännande tider. När värderingar bryts rådet det lätt tysthet. Samtidigt kan vi inte komma ifrån att president Donald Trump är symbolen för den vita mannen. Det är det här symbolkriget som är så outtalat som konflikten handlar om på arbetsmarknaden.

Är det integrerat när det ser så ut så eller när det känns så inifrån? Kommer det politiska arbetet bestå i att stöpta ljus eller av verklig förändring?

Om vi ska sätta trygghet först så kommer vi alltid finna att likheter är det som för oss samman medan olikheter om det kommer för nära inte alls fungerar.

När statsminister Stefan Löfven mötte president Donald Trump tog han tjuren i hornen. Även Brexit-rörelsen uttrycker samma smärta som den amerikanska rörelsen där kritiken mot den vita mannen överrumplat systemet.

Hemma i Sverige letar vi domar som bekräftar våra fördomar, vilket har föranlett att systemet också befinner sig i en värderingskris. Den vita ekonomiska mannen i Trump, eller den tyste gentlemannen i Brexit är igenkänningsfaktorer.

De är vita.

Det är också den här smärtan som kan avgöra valet 2018. Hemma i Nyköping har de vita unga männen fått nog och valt att organisera sig i brunsvart.

Nazisterna kallas de. De som sticker upp.

Fast under ytan kokar grytan.

Det finns hopp för den vita mannen i valet 2018. Det är kännetecknet.

En som sicksackade sig genom symbolsystemet var den nuvarande franske presidenten Emmanuel Macron. Då blev han misstänkliggjord för att vara homosexuell, vilket han bemötte med humor.

I princip är den här smärtsamma processen ordlös i media med rätt så grova påhopp. De som opponerar sig får systemet emot sig. De som lägger sig i kallas för rasister.

Sedan gjuts det cement. Inte bara i Sverige.

Men det kan bli fel.

Hur som helst går det en linje där.

Att facket själva valt att försvenska sig i valrörelsen på ett försiktigt sätt är att locka tillbaka de vita männen till arbetarrörelsen igen.

Ledarskapet börjar bli tydligt.

Att förra presidenten Barack Obama vill visa styrkan i att dela sin egen berättelse på Netflix och därmed inspirera för att öka likheterna är att ge sig ut på djupt vatten igen vilket han missade helt tidigare i bristen att understödja Hillary Clintons valrörelse som senare även blev metoo-rörelsen.

Tillåt mig att vara lite svävande, eller metaforisk, vilket inbjuder till tolkningar: Efter ett steg framåt – två steg snett bakåt.