Digitaliseringens möjligheter och farhågor

Det finns onekligen svåra problem i skolans miljö. De brukar skrivas om mer positivt men också krävande som särskilda behov. Det var inte så länge sedan jag skrev om att regeringen skulle satsa mer på området med ett förändrat lagförslag som Skolverket ska verkställa. De satsar därför mycket på specialpedagogik.

Här vore det på sin plats att specialpedagogerna fick utbildning i Marte Meo i skolan, som det finns lite information om hos Socialstyrelsen. I Sörmland fanns det år 2016 totalt 26 948 personer mellan 10-17 år varav 1 379 sökte stöd för psykisk ohälsa. Det är 5,12 procent av befolkningen.

Hur ska lärare orka med att hantera elever som har svåra hemförhållanden och som har börjat utveckla en depressions- och ångestdiagnos? Svaret är smått svävande.

Lugnande är att det finns en begynnande insikt hos Lärarnas Riksförbund att ge både lärarna och föräldrarna ökat inflytande att bestämma vem som får särskilt stöd. Här behöver lärarperspektivet och föräldraperspektivet hitta gemensamma nämnare.

Skolinspektionen släppte nyligen en rapport om anmälningsärenden till BUP. För Sörmlands del fanns det 165 anmälningar för 2017. Högst siffra har Eskilstuna på 40 anmälningar och lägst har Oxelösund bara på 1! Nyköping fick 37 anmälningar. Utmärkande är 12 anmälningar för kränkande behandling och 6 för särskilt stöd.

Frågan om mobilfritt område väcker stora farhågor. Vad händer med våra barn om de tittar ofta i paddan som små och i mobilen när de behärskar bokstäver?

Smått komiskt är att Marte Meo upptäcktes på 70-80-talen då videokameran var lång ifrån i varenda människas ficka. Digitaliseringen ger också möjligheter till kreativitet och lockar fram skådespelaren i oss. Hos barn handlar det om imitation så klart på ett torrt och akademiskt språk.

Ju fler lärare som lär sig kommunikativa grunder och ser sig själva i utvalda sekvenser kan också se hur de lär ut.

Det blir också tydligt att våra bildkunskaper behöver bli uppdaterade.