Från identitetspolitik till barnen i centrum

Situationen i Tystberga skola har ändrats efter att föräldrarna satte i handbromsen. Istället kommer eleverna i få gå två dagar på Långbergsskolan med undervisning av lärare. Då efter ett möte med grundskolechefen Anci Stierna, ordförande i barn- och ungdomsnämnden Kent Pettersson (S) och rektorn och nämndpolitikern Åsa Ingård (C) där de frågat föräldrarna som då önskade dialog. Detta rapporterar SN.

Då backade Nyköping kommuns representanter för barnen som uttryckt sin vilja genom föräldrarna.

På tal om att sätta barnens vilja i centrum är väldigt viktigt. När föräldrar lyssnar till deras barns vilja och tar den på största allvar så får barnen och föräldrarna en harmonisk relation.

Inom nederländska Marte Meo är det ett grundläggande begrepp. Just följsamheten som ingår i intoningen och i ett uppmärksamt och bestämt väntande är väldigt starka verktyg som stärker anknytningen.

Just lyhördheten kräver av föräldrarna att de samtalar med barnen.

Det kan ske på efter skolan då föräldrarna tar tid att lyssna på barnen som gärna rapporterar tillbaka. Det har hitintills handlat om banan, äpple och päron för vår treåring. Ibland dyker ett namn upp på något annat barn.

Vid tio års ålder har barnen säkert redan bestämda rutiner för vad de tycker om. Att rycka undan barnen från sitt sammanhang helt är väldigt dramatiskt. Något som hände under 70-talet då barnen inte stod i fokus och samhället inte aktade att fatta beslut över barnens huvud.

Till stor del berodde detta på brist på kunskap men även brist på rätt stöd från samhället. Sedan har det gått trender till identitetspolitiken som mer uppmuntrar ett offertänkande.

Det ledde ju till en hel uppsjö av falska och en hel del obekväma identiteter som lades på andra. Genom identitetspolitiken växte det också upp skolor där barnen tog efter föräldrarnas problematiska identiteter även om de saknade relevans för dem själva.

Frågan är om liberalismens identitetspolitik har nått vägs ände. I mina ögon har den gjort det. Exempelvis har HBTQ:s rättigheter påverkat vanliga familjer positivt och blivit en allmän högtid för kärlek där barnens möjligheter och intressen bejakats positivt. Ett hållbart samhälle är också barnens samhälle.

Att barnen hamnat i centrum är i grunden positivt. Den politiska påverkan har strävats efter att synliggöras, vilket inte är helt fel och kräver att politiker utvecklar egenskaper som leder till ökad insyn.

Det här är också en debatt om vad lärarutbildningen ska innehålla. Om den är påverkad av identitetspolitiken hamnar den lätt i passivitet. En skola där lärare följer elever handlar om kunskaper om leda genom att följa, men mer specifikt om sekvenser där lärare fullt ut tar tillvara barnens utvecklingspotential.

Centralt i Marte Meo är filmandet. Eftersom det är vissa sekvenser som handlar om millisekunder där utbytet sker eller där barnet visar i en gest vad den vill ha, så kan videofilmandes stärka självkänslan hos föräldrar men låta upptäcka vad barnet vill ha. Det i sin tur leder till stabila barn, vilket lugnt skolan har en del saknad av.

Skillnaden mellan passiva barn och stabila barn är stor. Den ena saknar initiativ medan den andra har självförtroende att ta initiativ eftersom omgivningen också lyssnar och följer barnets vilja. Stabila barn är definitivt inte stökiga, som egentligen handlar om att tåget redan gått, det vill säga att kommunikationen inte varit reflekterad alls.

Det kräver då istället att vuxenvärlden samlar sig till en enad trupp. Här finner socialarbetaren och polisen sig i ett unikt samarbete över sekretessgränserna.