Söndagskrönika om förskolans situation igen

SÖNDAGSKRÖNIKA. Idag tänkte jag ställa frågan om kommunerna satsar för lite resurser på förskolan. En del förskolepersonal och föräldrar har rapporterat till Facebook och Aftonbladet att metoderna för att rekrytera ny personal behöver förstärkas med nyanlända eftersom det handlar mer om icke-verbal kommunikation och praktiska sysslor.

Att det ska finnas en gräns för hur många barn det kan vara i en grupp. Något som jag vet min förskola Franciscus i Nyköping sköter galant. De har även tagit hjälp av somaliska kvinnor vilket jag tycker berikar vår enfaldiga kultur.

Det är ofta indelat i mindre grupper. En grupp är ute, en inne varav en grupp i stora allrummet och en i mindre rummet. Det är inte ensidig jämställdhet utan det finns tre män födds från olika decennier på plats. Det ger ett tryggt intryck då män historiskt sett inte alltid varit lika närvarande med barnen.

Bland personalen har jag räknat till tre förskolepedagoger som ger professionellt intryck. De upplever jag alltid som lugna och har en tränad blick för pedagogiska möten med barnen.

Jag är livrädd för att lägga för mycket krut på invektiv och skapa en blogg som lockar till sig samhällskritiker som endast har som syfte att klaga. Media och verkligheten är ju två olika saker och visst behövs det en krok för att fånga publiken, men innehållet blir lätt förenklat och vinklat. Den slutsatsen börjar alltfler myndigheter också dra och sluter sig inåt, men ett tröstande ord på vägen är att blott i det öppna har du en möjlighet.

SKL skriver att 2016 kostade grundskolan 107 miljarder, förskolan 72 miljarder och gymnasieskolan knappt 40 miljarder av totalen 260 miljarder.

70 procent betalas av kommunerna via kommunalskatten. Ca 14 procent består av generella statsbidrag som utgår från det kommunala skatteutjämningssystemet. Sedan är 5 procent riktade statsbidrag. Övriga 11 procenten är intäkter för förskola och fritidshem.

Sedan svarar SKL på frågan om skolan får allt mindre pengar? Faktum är att nästan hälften av kommunens pengar går till skolreformer – alltså 43 procent.

Nästa fråga som besvaras är om mer pengar ger bättre resultat, vilket det per automatik inte sker. Här kan staten bidra med praktiknära forskning om vad som är effektiva arbetssätt och metoder.

Glesbygdskommuners skolor kostar oftast mer på grund av för stora lokaler och för få barn på antal anställda. Sedan varnar SKL för vanskliga jämförelser mellan kommuner då de har olika fördelningsmodeller.

Är förskoleupproret helt meningslöst då? Nej, det går i mina ögon att hörsamma en del önskningar även om det på många orter fungerar. Sedan kan en dag då all personal är sjuka vara näst intill omöjlig att förutsäga. Magsjuka kan slå ut näst intill en hel förskola.

Även om all personal i förskolan skulle bli smittade och personalen är fullständigt okända för föräldrar som lämnar in sina barn på morgonen så stänger inte förskolan. Kanske skulle det finnas plats för andra professioner?

SR skriver om det bland annat Örebro att läkare inte stänger en förskola på grund av pandemi. Det som kan stänga en förskola är en vanlig och hederlig strejk.

Enligt Kommunal anser 65 procent av barnskötare att det är för lite personal en gång i veckan och alltfler barnskötare upplever att det är en risk för barnen.

Rapporten avslöjar också att 27 procent av barnskötarna upplever att barngruppens storlek inte efterlevs.

Vad sakliga rapporter saknar är som vanligt medmänsklighet. Om möjligt finns en förklaring på orsak och verkan, som polisrapporter från Noa kan bjuda en smula på, men oftast saknas det generellt förståelse i rapporter.

Här är mitt scenario: Saknas det förståelse saknas det kommunikation och saknas det kommunikation så talar vi lätt förbi varandra. Då blir det en massa ord utan icke verbal kommunikation. Trött och utbränd personal som förlorat sin stabilitet.