Hur lär man barn att ta ansvar?

Den frågan har väckts i mig ett otal gånger. Visst är vi föräldrar förebilder och använder vår föreställningsförmåga och fantasi, psykologiskt sett kompenserar även vårt psyke även de brister som finns hos vårt barn. Vi lär oss att ta ansvar för när de blivit sårade och ger dem tröst och en helande upplevelse som de kan bära inom sig.

Igår tänkte jag även på turordningen. Eftersom jag nitiskt har följt henne i vad hon vill, så sa jag när kläderna skulle på efter förskolan att ”det är min tur”. Trots sin trötthet kom kläderna på snabbt. En pappa blev smått överraskad och ville lära sig också.

Föräldraskapet är en härlig process som går att utveckla till en inre resa i barnets alla utvecklingsstadier. Som tidigare nämndes så är det positiva språket viktigt. Idag används ordet utmaningar istället för problem, vilket är förståeligt med tanke på att ordet problem och barn lätt blir problembarn.

Det är mitt ansvar också att lära känna mig själv. Varför är jag så dålig förlorare har näst intill plågat mig. Att ge upp vid magisteruppsatsen efter att ha kört in den i ett mentalt sidospår och kuggat, men varför kämpar jag mig inte mig tillbaka en gång till?

Nederlag svider och sättet djupa spår i oss. Ju svårare det är desto tyngre blir fallet. Jag minns känslorna efter förlorade fotbollsmatcher och hur tystnaden fångade sitt grepp. Lika bottenlöst euforiska var vinsterna som också formade spelarna och laget.

Att bevara sin självkänsla är viktigt. En spelare såg alltid att han gjorde något bra i de matcher han spelade. Vid ett tillfälle fick han rött kort så han sagt runda ord till domaren och kom efteråt och satte sig på läktaren.

Att se sin egen insats och hålla fast vid den gör en stark. Att aldrig fullständigt nervärdera sig själv. Möjligtvis kan vreden få finnas där en stund men det är en mycket destruktiv känsla att odla djupare spår i.

Kanske är det bra att ibland bli arg på sig själv för att man ger upp för tidigt. Ju högre insatsen är desto ondare gör fallet. Rädslan att förlora kan ju heller inte få styra för länge.

Personligt ansvar i mina ögon är att ta in hela förlusten. Sedan att se delarna efteråt som både är bra och dåliga. Det kommer ändå vara samma krafter i rörelse när jag lyckas som när jag misslyckas. Både när jag vinner och förlorar oavsett vad jag gör i livet.

Skolans värld är ju en sådan tillvaro där barnen inte behöver möta vinst och förlust så tydligt förrän när de går ut nian. Att gå ut nian utan behörighet till gymnasiet kan jag tycka är en för svår förlusttillvaro att acceptera. På något sätt har utmaningarna tagit slut och problemen har fått fäste på den unga kroppen som börjar odla spår av uppgivenhet.

Verkligheten är ju en annan och ibland drabbas hela Sverige hårt av lågkonjunkturer. Ibland drabbas hela städer av det. Svårast är det för de städer som haft stor del förlorare redan från grundskolan.

Kunde de fått lära sig att det är vårt ansvar att aldrig ge upp att försöka och inte bara se det positiva i vad de gör utan förstärka det positiva så har vi en helt annan skola.

Här finns gamla ord som ståndaktig. Även nödig kraft som det talas om i Ordspråksboken 24:10:

The Messenger (1997) skriver:

If you fall to pieces in a crisis, there wasn’t much to you in the first place.

Även Efesierbrevet tar upp hantering av förluster i kapitel 4:26-27:

Go ahead and be angry. You do well to be angry—but don’t use your anger as fuel for revenge. And don’t stay angry. Don’t go to bed angry. Don’t give the Devil that kind of foothold in your life.

Diskutera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s