Placera inte ditt barn i en nostalgisk rivningskåk

Igår publicerar Sörmlands Nyheter om mögelskador i Tessinskolan. Boven är Aspergillus versicolor, en mikroskopisk sporsäcksvamp som irriterar ögonen, näsa och hals. Den förekommer både hårt slitna gamla innemiljöer och även i maten. Tessinskolan har 50 år på nacken och ligger granne med det exemplariska Nyköpings högstadium som är ritad av Carlstedt arkitekter med stor kunskap om sjukhusmiljö som har särskilda krav för att inte sprida olika smittor. De kunskaperna fanns inte för 50 år sedan.

Föräldrarna är mycket upprörda och alarmerande och jag skulle nog själv anmärka om jag hade en dotter som började uppvisa symptom från sporsvamp om hon gick på skolan. Även Lärarnas riksförbund ångar på så graderna stiger i kritikens bastu. Cyniskt och uselt kan kritiken sammanfattas.

Enligt kritikerna låter det som skolan inte får någonting. Fast budgeten ligger närmare en miljard kronor per år och har på sina håll gått över budget till och med. Främst förskolan då antalet barn har ökat.

En annan sporsäcksvamp är penicillium chrysogen som trivs bäst i inomhusmiljöer där det finns vatten. Vem minns inte den illaluktande mattan i grundskolan som fångade upp vattnet från skorna efter rasterna? Eftersom mattan aldrig fick återhämta sig så började den jäsa. Den var även vanlig på sjukhus tills någon upptäckte att den samlade sporsäcksvamp. Därefter har åtgärderna från kommunen varit att bygga bort problemen.

Åtgärda inomhusluft är en kostsam historia och kan bli dyrt. Särskilt om det finns asbestkanaler kvar så måste kanalerna bytas ut. Ingår luftkanalerna i huskroppen kan det vara omöjligt att riva utan att skadorna på huset blir bestående. Det vill säga att asbesten sprider sig.

I flesta fall så lever både nytt och gammalt kvar tills det kommer till en punkt då det inte längre är möjligt. Den verklighetsutvecklingen gäller åtminstone Nyköpings lasarett och bostadsbeståndet i staden.

Första åtgärden är att få in inandningsluft och det är enkelt. Bara borra hål i väggarna och försluta med plåt. Det är luften som byts ut som är svårast och årets mörka dagar bidrar också till sämre luft inomhus då vi är mer inne än ute och dessutom gillar värmen. En annan åtgärd är att byta fönster – det löser fortfarande bara inandningsluften. Detta har redan åtgärdats.

Läser jag på om Tessinskolan så skulle jag aldrig placera mitt barn där. Särskilt om uppgifterna varit kända sedan 2011. Jag skulle i sådana fall då vara både lomhörd och döv som förälder. För Guds skull, sätt inte ditt barn i en rivningskåk – hur nostalgiskt fint och bedårande det än kan vara.

Men kanske är det just så det förhåller sig. Tessinskolans framtid är en plågsamt utdragen tragedi som påminner om föräldraansvaret består i att även välja friska lokaler för sitt barn.