Krismedvetenhet saknas om skolan

Skolvärlden, som utges på nätet av Lärarnas Riksförbund har gjort en uppskattning av det stora behovet av lärare. Det rör sig totalt om 77,000 för både förskolan och skolan.

Vill man fördjupa sig i lärarbristen så finns det gott om tabeller som oftast kommer från Skolverkets statistik.

Enligt tabellänken från Lärarnas Riksförbund saknas det till högstadiet 1,100 lärare till engelska, 1,300 lärare till matematik och 1,000 till svenska de närmaste tre åren framåt i grundläggande ämnen.

Det som eleverna efterfrågar mest är emotionell stöd i klassrummet från lärarna. Klassrumsorganisation – alltså, vem som sitter med vem så det skapas ett gott samarbetsklimat beroende av vem som fungerar som naturlig motivation till närvaro. Det tredje som eleverna efterfrågar är inlärningsstöd som är omtolkat till ”att utveckla elevernas eget tänkande, och alltså inte fokusera på innantill-inlärning. Feedback ska ges för att utveckla eleven förståelse för ett ämne, inte i form av rätt eller fel.”

Jag skulle nog beskriva det med att läraren följer fokuserat vad eleven tänker och säger och ger det tillbaka. En turordning som mätbar och det går även att fånga att det finns en positiv kommunikation mellan lärare och eleverna. Det blir en positiv förtroendebank för mellan vuxna och barn i roller i samhället när emotionella irrationella konflikter.

Läraren axlar på sätt och vis föräldrarnas ansvar i rollen som uppfostrare. En lärare har därför både rollen som uppfostrare och undervisare och samarbete med hemmet är nödvändigt. Den finska läroplanen har för grundskolan uttryckt det i ”att varje elevs lärande, utveckling och välbefinnande ska stödjas i samarbete med hemmen.”

Samarbetet är också uttryckt: ”Gemensam reflektion kring värderingar i skolan och hemmen och det samarbete som bygger på denna bidrar till att trygga elevernas helhetsmässiga välbefinnande.”

Nu har jag börjat jämföra grundskolans läroplan mellan Sverige och Finland. I princip så står det samma direktioner och Skolverket fungerar som en tänkarmössa. Ändå så ser resultaten så olika mellan broderländer. Lillebror har blivit smartare än storebror. Det känns lite genant.

Min mamma som gått i skolan i Helsingfors och klagade för mig hemma när jag var ett barn att ”finska skolan är mycket bättre”. Jag förstod henne inte då, men när jag pratar med henne idag så börjar pusselbitarna sitta fast. Kanske är det så att de lär barnen att utveckla sina tankar genom att prata om olika situationer i livet.

Kanske finns det en liten risk att emotionella problem dyker upp då. Kanske är det bättre att lära barnen att uttrycka sina känslor i samarbete med stabila vuxna än att de lär sig att stänga ute sina känslor och personlighet. På så vis har vi olika kulturella uppfattningar om likvärdighet.

Diskutera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s